Me, myself and my family.

Han är inte så oskyldig som man kan tro.

2012-01-28T23:00:00.001+01:00

Ni vet hur det står på plastpåsar, "barn får inte leka med dom" och något om "kvävningsrisk".

Vi har varit på Konsum. Och nu fattar jag.

Min son, som påminner lite om den där knubbiga lilla ängeln som skjuter kärlekspilar, följer mig och handlar. I kassan måste jag ju alltid bära honom, eftersom mina armar förmodligen inte sträcker sig mer än nån meter, och Dino förmodligen inte tänker stanna inom en meters radie. Det tillsammans gör det svårt att slå koden till Visakortet när jag väl måste punga ut.
Han blir alldeles till sig, börjar peka på kassörskan och vifta upphetsat - samtidigt som han gör ljud på sitt eget språk som låter lite som jag föreställer mig att grottmänniskorna lät.

"Men lilla vän, är det den här du vill ha?" säger hon och sträcker en vit och grön Konsumkasse till den där lilla Cupido-kopian.

Som genast tar den och mular in den i ansiktet på mig.

Han har tydligen inte läst varningstexten på kassen, det är allt jag säger. Och förstår ni hur svårt det är att slå koden när man inte ser ett skvatt?

Dagens "friska-luft" inlägg.

2012-01-27T16:32:00.001+01:00

Vi monterade sparklådan och spände draghunden framför sparken. Det gick undan vill jag lova, vi åkte till och med om cyklister! (i nedförsbacke)

Nu kan man slappa ett tag med gott samvete.

Den där PMS-krisen är som bortblåst...

2012-01-27T14:48:00.001+01:00

...och det enda som finns kvar för att spegla gårdagen är en liten, liten chokladfläck på tröjan.

En kesella till frukost, och sedan iväg till fredagspumpen. Jag var så taggad, och det reflekterades i träningen - för första gången på länge så kunde jag lägga på mer vikt:

Knäböj: Från 17, till 20 kg.
Bröst: från 8-9 till 12,5 kg.
Biceps och triceps: från 7,5 till 10 (och vad det brände)
Rygg: 15 kg.

Och alla armhävningarna på tå. En bra träningsdag helt enkelt.

"For those about to rock we salute you"

2012-01-26T21:26:00.001+01:00

Igår var det ju R.E.M:s gamla dänga "It's the end of the world as we know it" som sjöngs här hemma. Lite för att lätta upp stämningen, lite för att den passade in så himla bra.

Dagens soundtrack fick bli den gamla Kansas-klassikern "Carry on my wayvard son, for there'll be peace when you are done. Lay your weary head to rest. Don't you cry no more." Passande även den.

Ska bli spännande att se vart det barkar imorgon. Jag har haft sådan jävelusisk PMS idag, efter Dino föddes började det - men då började jag äta Femal Balans, vilket fungerade bra. Det här är nog första gången sedan jag började med det som jag har sådan där djup, mörk PMS. Ni vet, man vill dra täcket över sig. Och det tänker jag göra.

Snart.

Imorgon blir det att stiga upp och fara på Bodypump och spinning (alternativt det där 8 minuter i helvetet-passet). Det längtar jag till! Bättre uppdatering imorgon, va?

Det har kommit ett nytt nummer av Skellefteå Guiden.

2012-01-26T00:36:00.001+01:00

Och vilken tur, jag behövde något nytt att kasta pil mot.

(men det säger jag ju givetvis med glimten i ögat!)

BILDBOMB! Kaaaaboom!

2012-01-25T11:30:00.000+01:00

Stora Dino. Fashion-Dino. Bus-Dino. Dino med sin kanin som han fick av faster, en ny favvo som är med överallt: när han sover, när han busar, filmkvällar och på tallriken när han äter tårta (för 100 poäng, här kommer följdfrågan: Hur tvättar man gosedjur?) och Dino som han brukar spana ut genom fönstret.

onsdag.

2012-01-25T10:24:00.000+01:00

Ni vet hur det finns vissa bloggar man fastnar för? Bland träningsbloggar har Kalles blivit en favorit (Stark som en björn, snabb som en örn). Idag är det ju som bekant onsdag, och då är det ju som bekant bodycombat - men Kalle har ett nyårslöfte med en del parvlar, och lägger upp en massa träningspass åt dem. Det är lite som att välja och vraka i en godisaffär, fast för en träningssugen. Idag innan träningen hade jag tänkt försöka mig på:

"8 minuter i helvetet"

5 minuter på 9 km/h
Sen:
1 minut på 14 km/h
1 minut på 10 km/h
x 8

(Jag vet, jag förstår inte heller riktigt vart 8 minuter kommer ifrån. Det hade jag ju som tänkt ta reda på, kanske bara kanske vill man lägga sig ner och dö efter 8 minuter. Who knows?)

Men nu får vi se hur det blir, tanken var ju att jag skulle fara direkt ifrån jobbet - men nu är jag ju inte på jobbet. Jag ska försöka hinna med det, anyways.

Ja, onsdag idag. Vad gör ni då, denna underbara onsdag?

Jag kom till dagis..

2012-01-24T22:35:00.001+01:00

(eeeh, förskolan menade jag) och möttes i dörren av lillDino som hängde och klängde i famnen på fröken, som en annan schimpansunge. Så go, och söt var han..."men" sa fröken "vi skulle just ringa dig".

Och ungefär så gick det till när jag imorgon stannar hemma med Vab (eeeeh, jag menar T...F...ööööh...P?) om ni undrar. Dino har feber, och...MAN (ni vet ett sådant där amerikanskt, inte en vuxen hane liksom) vad det går mycket nu! Jag ska ta en c-vitamin och skynda mig isäng, läkarna tror sig ha konstaterat att min tio-tolv veckors hosta är förkylningsastma.

(Jag vet! Jag sa till dom att jag har faktiskt inte tid att ha astma. Inte tid.)

Men, hostan har äntligen börjat bli bättre - och nu är jag allvarligt skrajsen att bli förkyld, och börja om igen. But enough said.

Vi hade en intressant dag på jobbet, med handledning. Eftersom vi inte var så många där - så lättade jag mitt hjärta fullständigt! Kanske för mycket, men vem bryr sig? Dom reflekterade över en massa kloka saker, sedan sa dom "känns det såhär, och såhär, då först kanske man ska överväga att byta jobb". Och så kände jag. Jag känner det mer och mer...

Jag har skrivit ut papperen, och Lina frågade om det och sa att det var bra. Fina PeppLina! Och det känns bra!

Och han är 18 månader enligt hans Beverly Hills-fucking-morsa!

2012-01-23T22:46:00.001+01:00

Nu snart ska Dino lägga sig.

2012-01-23T12:01:00.001+01:00

Och jag tror jag tupplurar också, klockan tre blir det att smeta på sig deo och kanske lite mascara (icke att förväxla) för jag har lockat hit Lina me löften om guld och gröna skogar... Eller tårta och julklapp.

Kommer bli smått fantastiskt.

Så. Under tiden kan ni få undersöka helgens bedrift, en tårta hemmagjord från grunden. David tittade på den och sa att den liknade en tårta från "cake boss" på TLC (måste beställa optikertid till honom). Fast den var kul att göra, och fyllningen med mjölkchokladganache och hallonmousse var mumsig!

Julen är ute.

2012-01-21T23:14:00.001+01:00

Inte så mycket som man kan önska, men det är snart klart. Eller det måste det, innan klockan 14 imorgon - då kommer Davids familj hit och fikar.

Så. Jag tänkte skippa alla uppdateringar om myskvällar (JA godis. NEJ ingen subba) och istället sammanfatta julen lite kort.

Julen plockades fram, och David plockade fram den snyggaste granen vi nånsin haft.
Dino lussade på dagis för första gången, mysigt. Han jublade och försökte mest ta sig loss.
Det lagades mat i massor, och kokades julgodis till vansinne.
(releasen på Bodypump 80!)
Julafton hemma hos svärföräldrarna, mysigt och Dino fick träffa tomten för allra första gången.
En andra julafton på juldagen, då min familj kom hit.
Dino fick en bobbycar, en massa roliga leksaker och en rutschkana!
Jag fick en massa duschgrejjer och presentkort (och även om det då låter som att folk tycker att jag klär mig illa, och borde duscha - så var detta faktiskt mina önskningar...)
Jag jobbade lite.
Särskilt på nyårs.
Men det var okej.
Det var en underbar jul, på så många sätt - och nu ser jag redan fram emot nästa.

Först in, sist ut.

2012-01-21T11:22:00.001+01:00

Det verkar vara mottot i mitt liv, en instruktör på gymmet frågade nämligen för några dagar sedan vilket pass jag hade gått på - som höll på så länge. Och då svarade jag honom som i rubriken.

Jag kom på att de nog stämmer i övriga aspekter med, för idag dansar vi ut julen. (eller vi håller oss ifrån dansen, men annars stämmer det) Den har varit kvar tills nu! Så god fortsättning på er!

Aaaaaaaah.

2012-01-20T22:29:00.001+01:00

Jag ligger i sängen.

Jag svär...

...den har aldrig varit såhär skön förut.

Och nu avrundar jag det här inlägget för jag måste sova. Och jag hoppas Dino sover länge, för jag har påsar under ögonen. Inte bara vanliga påsar.

Nä.

Mina påsar har påsar under ögonen. Jag kan ta påsarna och dra dom till baksidan på huvudet, och på det sättet få en pretty snygg håruppsättning (and I shit you a little).

Imorgon, då fortsätter vi.

Förlåt kroppen.

2012-01-20T19:48:00.001+01:00

Innerst inne visste jag att det skulle vara en halvidiotisk ide att vaka av nätterna, och sedan fara och handla. Men vänta det blir värre. Och sedan fara och träna... Förutom att det gick skitdåligt för att jag plötsligt var så svag, så hade rummet en tendens att snurra om jag reste mig upp för fort.

Aja, man lär så länge man lever (och lever så länge man lär) och just det där lär jag ju inte göra om. Nya friska tag på söndag, då är det Tabata och spinning.

Dino dansar.

2012-01-19T21:58:00.000+01:00

Ur ingenstans började han dansa för några dagar sedan. Det är jättegölligt, ni vet. Han har armarna sådär klämkäckt i sidan, som om det vore en folkdans och han vore en dalkulla. Sedan vrider han sig - samtidigt - ner mot golvet, lite som en strippa (oroa er inte, a classy one) med en stång - men istället för att dansa sensuellt mot stången, så kliar det vansinnigt på hennes rygg och hon använder stången till att klia ryggen.

Jättegölligt (and I shit you not!)

Men.

Har han lärt sig det där från mig? Dansar jag sådär? Oh nej... (och nu tänker jag mest på dom där up and coming festligheterna i Februari)

Lilla syster.

2012-01-18T14:59:00.000+01:00

Min lillasyster skrev ett sådant gulleduttigt inlägg i sin blogg, ni vet ett sådant där man blir generad av! Bara för att jag ännu inte klarar av att kommentera just det, utan att fnissa och rodna, tänkte jag istället nämna en sak om min syster som gör mig så stolt.

När hon skrev att jag var inspirerande och en förebild för henne, så värmde det lite extra. För precis samma är hon för mig! Hon var ung när hon blev mamma, men precis då kom all hennes potential fram. Hon visade att hon klarade precis allt, och mycket mer än jag någonsin klarat. Så därför Ida, när du för några veckor sedan (när vi var på Barnens Hus, du vet) sa att du önskade att ditt barn i magen skulle vara som Dino (bara för att han babblade i baksätet och inte vart upprörd för att ingen förstod honom). Det var det ultimata berömmet för mig! För du är min förebild som mamma!

Då kände jag, starkare än någonsin, "Ja fan, det lyckades nog det här!"

(Ni måste föreställa er dansen själva...)

2012-01-18T09:27:00.001+01:00

(men ledtråd, den är ganska töntig.)

(I shit you not!)

Valsade nyss ner i köket och sjöng: "För det o-onsdag, och det är co-ombat, Ja det är o-onsdag och det är co-ombat".

Det är så man vet att man är taggad!

(eller sjuk i hela huvvet!)

Ända sedan jag klev upp imorse...

2012-01-17T23:15:00.001+01:00

...har jag längtat tillbaka till våran sköna, renbäddade säng! Och nu är jag i den...

Idag har jag kommit på att jag älskar att säga "I shit you not!". Det fanns ingen utlösande faktor, jag bara testade det och det låg så fint i munnen. Nu tänker jag det i huvudet - efter varendaste tanke (and I shit you not) och säger det alldeles för ofta.

Imorgon är det onsdag (and I shit you not!) och bodycombat följt av nattjobb. Jag ska även fixa lite grejjer, någon fyllde ju 29 idag (and I shit you not!) och bör firas på ett alldeles rekorderligt vis!

ADHDino.

2012-01-17T19:10:00.001+01:00

Hämtade lillen från dagis, efter jobbet. Han var ute och lekte, hade så roligt. Men jag såg redan när jag satte honom i bilen att han var trött, det är ju flera veckor sedan han var på dagis. Vi kom hem och åt middag, han var trött. Efter middagen fick han springa lite. Sedan skulle jag slå igång en film, som han kunde vila upp sig till. En Lejonkungen i xboxen senare och Dino-Fino var helt sjövild. Jag fattade inte vad som var felet, man såg hur trött han var! Hämtade tutte, inget. Hämtade hans kanin, inget då heller. Efter en miljard hopp i soffan kom jag på: SNUTTEN!

Hämtade ner den, och till slut kunde han slappna av! (nu märkte han inte ens när jag tog det här kortet!)

Snutten är som Concerta för honom.

Det är fredagens spinning.

2012-01-17T00:01:00.001+01:00

Jag sitter med tjugotalet andra, anonyma, människor på cyklar inomhus. Lite irriterad på instruktören för att hon kör samma låtar, på replay hela tiden! Helt plötsligt tänker jag på passet innan - när jag kom dit sa instruktören glatt "Hej Sara!". Hej sa jag tillbaka, och efter passet frågade hon mig om jag var ledig i helgen.

Mitt bland alla dessa cyklar och svettande människor kommer något över mig. Jag. Sara. Jag är på first name basis med instruktörerna på mitt gym (eller som min syster brukar säga "du är ju stammis där!") och jag tror att insikten slog hårt för att den drabbade mitt gamla jag.

Hon som satt hemma i soffan. Som trodde folk skulle skratta åt henne om hon satte sin fot på ett gym i stan.

Hon som mycket hellre mulade en kladdkaka än reste sig.

Hon som var ganska olycklig.

Att HON sitter på en spinningcykel, just precis hon, det trodde hon aldrig. Tänk om jag hade anat var jag skulle vara nu, då? Tänk om jag hade vetat hur bra jag skulle komma att må, att allt skulle ordna sig. Att livet skulle börja på riktigt...

Fastän den där spinningcykeln inte rör sig en centimeter, är vi alla på väg någonstans.

Och jag har farten uppe nu.

Dinos nya favvosnacks: Cheerios!

2012-01-16T16:11:00.001+01:00

Det känns ju lite som att utfodra ett djur, men ätna en och en kan man faktiskt vinna lite tid på Cheerios.
Läsa en hjärndöd blogg - 10 Cheerios.
Hänga en tvätt - 15 Cheerios.
Springa på toan - 7 Cheerios.
Beställa en snygg festoutfit på Nellys - 729 Cheerios...(där måste man passa på under en tupplur istället, ni ska få se allt sen...)

Nu måste jag sluta, bara tre Cheerios kvar.

Gissa, vart jag har varit!

2012-01-15T18:32:00.001+01:00

Jobbhelg.

2012-01-14T23:12:00.001+01:00

Hostan är tillbaka, lagom till att jobbet kom tillbaka efter ledigheten. Slump? Jag tror inte det. Jag tror att jag är allergisk mot jobbet, of course.

All night long hostade jag, och sedan väckte jag Dino. Jag sövde om honom, la mig, hostade och så höll vi på... Imorgon är det sista rycket, och jag avslutar med flaggan i topp (en delad tur, coming up!)

I det där lilla glappet mellan dag och kväll tänkte jag träna lite, och handla. Inte särskilt upphetsande...

Men. Nu, inatt när jag ändå inte sov - kikade jag lite på nätet. I Februari kommer två stora festliga tillfällen, och jag skulle så gärna vilja hitta en fin klänning. Den ska vara fin, och snygg - och alldeles, alldeles underbar. (och axelbandslös)

Tips emottages tacksamt.

Precis just nu...

2012-01-14T11:06:00.001+01:00

Otursdag? Yeah right.

2012-01-13T23:59:00.001+01:00

Jag tror att lördagen den 14:e kommer att bli otursdagen istället, för idag var det banne mig inte! Jag hann i tid till träningen, fastän jag bara hade en reservplats och bara sju minuter på mig innan passet började. (I och för sig glömde jag att ta en Celcius, och det är ju aldrig okej)

Sprang på HM för att glutta på en overall/heldräkt eller som ungdomarna nuförtiden säger "vånnpiiis" - till Dino då. Jag gillar ju såna, för då ser han lite mer ut som en bebis och då kan jag för en sekund inbilla mig att tiden inte går jättefort.

Hittade även en pymme, lite sockar (can't get enough of them!) och en liten nalleryggsäck där han kan ha sina viktiga dagisgrejjer (alltså snutten och tutten!).

Fredagen den 13:e. En bra dag.

De senaste tre dagarna...

2012-01-13T00:36:00.001+01:00

Mitt nyårslöfte.

2012-01-12T14:11:00.002+01:00

(Eller kanske ett av dom...)

"Att göra någonting av mina planer!"

Nu har jag varit ifrån jobbet i 1,5 vecka - och det är samma visa varje gång. Jag sitter och kollar utbildningar...jag längtar efter att göra något annat. Det kommer att räcka ungefär till imorgon klockan 14.00 när jag träffar mina underbara arbetskamrater igen, och den där känslan av gemenskap drabbar mig - men även något annat. Jag vill liksom inte lämna dom där fantastiska människorna på det sjunkande skeppet.

När jag hörde mig själv berätta för min bästaste vän om jobbet, igårkväll efter träningen, fick jag någon slags uppenbarelse. Det har förändrats så mycket sedan jag började, men på något vis har en massa negativa förändringar smygit sig på. Man ska tolerera så mycket...

Så...jag tänker lämna det sjunkande skeppet. Och det här får väl räknas som min livboj: Vi förtjänar alla så mycket bättre än såhär.

Mitt nyårslöfte 2012 är att jag inte bara ska sitta och sukta, jag ska göra något utav min vilja och drivkraft. Det betyder ju inte att jag måste spatsera in på chefens kontor på måndag för att snyta mig i gardinerna, men innan året är slut ska jag i alla fall ha sökt en utbildning. Hört mig för. Undersökt mina möjligheter.

Nu är det fan dags.

2012-01-11T22:03:00.001+01:00

Jag står liksom i ett vägskäl.

Antingen vevar vi igång den här gamla bloggen, eller så låter vi den gå till dom gröna ängarna och beta där tillsammans med alla andra bloggar som vandrat den vägen.

Fast jag gillar ju bloggen.

Och den är ju en underbar dokumentation över Dinos barndom.

Ja. Så en chans till får den.

Sedan sist har jag:

Firat en underbar jul, med nära och kära.
Spenderat en hysteriskt kul nyårsafton på jobbet.
Hostat så till den milda grad att jag haft träningsuppehåll en HEL vecka.
Fått konstaterat att det är förmodligen förkylningsastma.
Blivit frisk...
...tills nu, när alla här hemma är krassliga igen.

Inte varit ute så mycket som jag hade önskat.

Under den närmaste tiden kommer det säkert komma upp en massa inlägg om vad som har varit, julklappar som har fåtts, Dinobus som har busats och bara livet i allmänhet. OCH sist men inte minst, en stackars ynka sammanfattning över året 2011. Det magnifika året - som nu är slut.

Ni vet när man är inne i ett träningsil?

2012-01-03T01:43:00.001+01:00

Men hoppar över träningen en dag.

Och tänker: "soffan e ju rätt så skön".

Och "OJ så mycket tid man får"

(fast det får man inte egentligen! Men nu handlar det inte träning, inte egentligen)

Jag liksom både har, och inte har inspiration till att blogga. Jag har så mycket kul jag vill fylla varenda jävla sekund med! Och bloggen lider för det. (och inte ens hostmedicinen hjälper mig att vara rolig, för helt plötsligt är man upptagen med att vara rolig i verkliga livet istället för "sajber-späjs")

Och bloggen lider.

Jag ska sova på saken.

Bloggen har tagit lite semester. Den återkommer runt nyår med den sedvanliga summeringen.

2011-12-27T11:12:00.001+01:00

Okej?

Okej!

Skönt. Då har vi det uppklarat. Under tiden tänker vi leka med julklappar, för snälla verkar vi ha varit allihopa! Men hur snälla - det tar vi en annan gång. Vi äter gott, och mycket av det goda - och det känns som att man skaffar sig bränsle för träningen, så att det kommer räcka heeeela året. Men, träna är minst lika roligt som att äta godsaker, så det kommer vi också göra en hel del av. Och tupplura!

Ni förstår va? Vi tänker ha det gotteligott!

Vi hörs till helgen!

God Jul, fina ni.

2011-12-24T23:49:00.001+01:00

Nej, jag har inte glömt bort er - jag har bara varit lite upptagen med:

Titta på Dino som åkt 700 gånger i sin julklapp! (han älskade den!)

Äta helt sjuka mängder julmat, julgodis och julefterrätter - allt nersköljt med julmust i storleksordningen "antal liter som finns i havet".

Fått fina klappar.

Varit fin! Och känt mig fin! Jättefin!

En underbar jul. Och det bästa är - imorgon gör vi om det igen.

Det finns inte nog med tid.

2011-12-24T00:54:00.001+01:00

Ändå har jag hunnit träna, handla dom sista klapparna, städa, koka julgodis, julbada Dino, slå in en miljard julklappar och göra min egna Ernst-sill.

Men. Jag hade tränat klart vid 12.30 idag. Och jag har alldeles nyss duschat. Det speglar dagen rätt bra.

Så, nu ska jag sova - så att det snabbare blir julafton.

I´m nothing like the girl I was two years ago.

2011-12-21T15:14:00.001+01:00

What's stopping you?

Dino fick följa med på jullunch på hans mammas jobb.

2011-12-21T05:03:00.001+01:00

Efter sju sekunders stillasittande somnade han i bilen, på vägen hem. (Till er som undrar, jullunchen gick finemang. Alla fick mat. Dino skötte sig. Det vart helt okej.)

Han somnade mitt i en pepparkaka som han fick av en snäll dam, i öppenvårdens personalrum.

Då vet man att han är trött.

Jag rullar julgodis.

2011-12-20T09:36:00.001+01:00

Och Dino har stängt in sig i vardagsrummet. Lite nu och då öppnar han för att släppa igenom Kia. Samtidigt tittar han ut, som om han vore försvarsminister och vårat vardagsrum vore Pentagon. Så. Nu till min fråga.

Var ringer man om man misstänker att man har massförstörelsevapen hemma?

Till dig Ingela!

2011-12-18T23:25:00.001+01:00

Kommer här receptet på smarrigt julgodis! (Fast jag hade inget portvin i)

Nu är jobbhelgen avslutad, och den har haft sina hög och lågvattenmärken. Ibland kan jag bli så less på mitt jobb! Men oftast glömmer jag bort det, eftersom jag har sådana galna arbetskamrater. Men vissa dagar, när man får ta mer skit än man förtjänar...då vill jag göra något annat. Thank god för arbetskamraterna!

Ikväll har vi klätt granen, egentligen skulle jag och träna - men hade glömt träningakläderna hemma. Ville inte träna naken, och därför for jag hem.
Det är den största och finaste granen vi någonsin haft! Imorgon ska jag ta lite ordentliga kort på den, men tills dess.

Ni vet alla dom där föräldrarna som överdrivet skryter om sina barn?

2011-12-16T23:48:00.001+01:00

Ni känner till dom. Barnet höjs till skyarna, framställs som genier för de simplaste grejer. Man kan tro att föräldrarna besviket sitter och skakar på huvudet när nobelpristagarna läses upp...

"Men HUR kunde dom inte ge lille Kalle Nobelpriset i nåt? Kom igen! Bara fysik!"

Dom rapar, och föräldrarna kallar dom "låtskrivare" eller ännu värre "kompositörer". Pekar på en bok, och sedan är dom "författare". Det räcker med att dom sneglar åt en krita, för att någon ska ana en ny Picasso i dem. Det är inte okej.

Men dit jag vill komma. Dino har gjort ett alldeles fantastiskt, handmålat ljus på dagis idag. Jag tror att motivet är modernt, eller surrealistiskt - eller möjligen en skogsbrand. Vilket som. Men hur kan man inte se en talang i detta ljus?

Kvällsbak pågår!

2011-12-15T23:36:00.001+01:00

Lite sent men, jag kom på att imorgon blir sista dagen för Dino på dagis - innan han får julledigt. Självklart måste hans fina fröknar få något mumsigt, så nu frostar jag mina minimuffins. Blir bra hoppas jag!

Tänkte även lämna några på Friskvårds när jag ska dit. Den gången som jag fick den där supersnygga tröjan, av den supersnälla instruktören sa jag något i stil med "nu ska jag baka något till er!". Sent omsider ska jag nu uppfylla det löftet!

Så nu vet ni! Givetvis har jag sparat fyra stycken, ni vet...att deala med.

Måste. Gå. Till. Sängs.

2011-12-14T23:11:00.001+01:00

Men vet ni? Dino kissade utanför blöjan förra natten. Och nu är hans sovpåse i tvätten. Och den har inte hunnit torka. Och hans Pappa hittade inte en pyjamas. Och det kanske, kanske kommer att bli kyligt imorgon. Och kanske kommer han att sparka av sig täcket. Och.

Därför måste han sova med mammsen inatt. Så därför måste jag skynda mig att skriva klart det här inlägget så jag kan rusa upp från stolen. Ta kurvan med sladd. Springa så fort att benen nästan inte hänger med. Ta trappen i tre, eller max fyra steg. För att sedan smyga fram till dörren - på tå. Öppna den tyst. Smyga fram till mitt underbara, sovande knyte a.k.a Dino. Och lista ut ett sätt att få över honom till våran säng.

Hejsan svejsan på er!

Det är onsdag, ni vet vid det här laget vad det betyder.

2011-12-14T11:09:00.000+01:00

Fan. I detta nu är jag så lycklig.

2011-12-13T21:54:00.001+01:00

Vi har haft en bra dag, ställde väckaren för att vakna i tid och titta på lucia. Åt lussebullar och glögg till frukost! Klädde Dinos alldeles egna gran, och sedan fick Dino en dusch för att vara snygg inför luciatåget.

Jag tog fram badkritorna han egentligen skulle få i julklapp, och Dino inredde om duschen. Mycket snyggt, om jag får säga det själv! Och det får jag ju!

Tupplurade för att vara pigga. Tillsammans, och bara där är mysfaktorn så hög att det bara inte går att beskriva. Dom där små kalla fötterna som ska värmas mot mitt ben. Den där lilla handen som ska ligga över min stora. Den andra lilla handen som ska ligga i mitt ansikte. När vi vaknade satte sig Dino upp och plockade ur nappen - har du sovit gott, frågade jag honom. Då böjde han sig ner och gav mitt världens blötpuss!

Men ni fattar va? Mitt hjärta sprängdes av lycka redan då, och då hade vi inte ens kommit halvvägs.

Luciatåget. Dino satt hela tiden med fröken, och babblade. Jag hörde alla barnen sjunga, och det var så vackert, och sedan hörde jag Dino prata. Mellan varje låt applåderade han själv och höll upp båda händerna i luften, samtidigt som han jublade! Vilken höjdare!

Sedan har jag fått tre pussar till ikväll, som jag ärligt köpt till mig för minimuffins. Okej. Innan ni dömer mig, pussar är sällsynta i det här huset. Jag pussar ju Dino hela tiden - men att han pussar mig. Ja, Vatikanen byter påve oftare. Så fyra på en dag! Det är fantastiskt!

Nä. Nu orkar jag inte skriva mer, jag ska istället sitta här och le fånigt.

Bloggen har inte tid att blogga.

2011-12-13T02:15:00.001+01:00

Bloggen är upptagen med att julstöka istället, men håll ut..,

Veckans, eller kanske årets, fast nästan mitt livs fynd!

2011-12-11T22:23:00.001+01:00

Rännde runt stan i jakt på en klänning att ha till jul och smet då in på Hanzens. Har ni förresten tänkt på att det luktar tantaffär därinne, det har det inte gjort tidigare - men det var ett litet sidospår. På nedervåningen, där dom har outlet och kassa provrum, hittade jag en pärla. Storlek small kändes som en vild chansning, men jag köpte den, och väl hemma passade den! Jag tror aldrig jag har haft en klänning som denna - och jag kan knappt vänta tills jag får använda den!

Ja just ja. 120 kronor kostade den. Jag upprepar - etthundratjugo.

Hittade även en snyggskjorta och slips till Dino, äntligen! Väl hemma insåg jag...att vi kommer att matcha varandra!

Om precis två veckor kommer vi att sitta proppmätta, finklädda och omgivna av julklappspapper.

2011-12-10T23:00:00.001+01:00

Snön öser ner, och julbelysningen lyser upp. Julklappar ska inhandlas och skinka griljeras. Det är den bästa tiden på året, men av bara slumpen kikade jag igenom lite bilder på telefonen.

Och.

Den här tiden var ju faktiskt ganska bra också.

Lycka är att ha en Dino att leka ute i snön med!

2011-12-09T11:50:00.001+01:00

NU äntligen kommer en bildbomb.

2011-12-08T21:23:00.001+01:00

Visst är det väl underbart med snö? Dessa bilder är från allra första snön, här hos oss. Dino var inte så värst imponerad över det kalla, vita som numera täcker marken. Men boben. BOBEN! Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag drog den där så många varv runt tomten.

Nu är jag och Dino lite långlediga, det är så skönt. Hostan är tillbaka, för ikväll endast - hoppas jag. Men jag ska snart slurpa i mig lite dunderhostmedicin och gå och lägga mig, det finns liksom inget annat att göra. Annars kommer jag att somna stående på golvet... Så, sov gott. Imorgon är en annan dag, eller hur?

Idag har jag visat framfötterna på jobbet.

2011-12-07T23:15:00.001+01:00

(himla märkligt uttryck det där, man har ju som inga framfötter)

Vi har haft arbetsplatsträff på jobbet idag, och igår hade jag medarbetarsamtal på jobbet, med chiefen. Jag vet inte riktigt vad vi pratade om, för i början sa han att "vi alla ska arbeta för att det inte ska finnas kränkande särbehandling på jobbet".

Givetvis nickade jag.

Givetvis förstod jag inte vad han menade.

Givetvis funderade jag på det lääänge.

Och sen visade det sig betyda "mobbning" och det håller jag ju med om.

Ja, i alla fall skulle det vara bra att ta initiativ. Och det gjorde jag, i dom viktiga frågorna.

Så nu är det jag som fixar jullunch i år.

Och dessutom vart mitt förslag om att införa månadens annställd, som skulle få ett porträtt i fikarummet. Ja, det vart fett nedröstat. Och jag fick även ett nej när jag frågade om man inte skaffade fler barn, och därför inte belastade presentkassan så mycket, om man landstinget istället kunde punga ut med en riktigt fin 30-årspresent.

Ett rungande nej, även där.

Ja. Men vad ger det att ta initiativ?

Jag fick en blomma av min svärmor, för flera år sedan.

2011-12-06T22:52:00.001+01:00

Trots mina icke-gröna fingrar, så blommar den! Om, och om och om igen. Jag förtjänar det inte ens lite.

När Davids farmor Elsa är här brukar hon titta på blomman. Oftast brukar hon skaka uppgivet på huvudet, och antyda att den där har nog inte lång tid kvar.

Men dom gånger den blommar, tittar hon på den och jag kan se att hennes inre skriker "why God? WHYYYY!?!" men sedan säger hon lugnt: men titta, nu blommar...

Ja, och där brukar hon säga namnet på blomman. Fast jag glömmer det efter 5 minuter, och det känns som att den heter klamydian.

"Ja, nu blommar klamydian!" så känns det som att hon säger.

Plötsligt händer det.

2011-12-06T20:39:00.001+01:00

Man står i ett provrum på H&M. Man testar ett par jeans. Dom är i storlek 38. Man får på dom på första försöket. Man tänker "mja, jag ser inte så pjåkig ut".

Tänk att det skulle ta 25 år!

Första snön.

2011-12-05T23:52:00.001+01:00

Och även det första jag såg imorse! Underbart! Vi slängde på oss kläderna, sprang i snön, kastade snö och åkte bob. Till slut var det dags för lunch.

Vi tupplurade. Och nu vet ju inte jag hur man definierar en tupplur, men den här var så lång - att många skulle nog ha kallat den en lång natt. Efter en högst tvivelaktig, men snabbt ihopslängd, middag så har vi julpyntat.

Jag förstår hur tapigt detta inlägg är. Men det skulle inte ha funnits, för jag tänkte bildbomba er medan snygga foton från systemkameran. Fast internet funkar inte (ovanligt, tack Glocalnet!) så det är pretty much kört för det.

Så vad säger ni? Vi glömmer detta och tar nya tag imorgon?

Okej?

Okej!

Jag bjuder i alla fall på en mobilbild av ett systemkamerafoto.

Här trodde jag att dagen var slut.

2011-12-05T01:35:00.001+01:00

Precis när vi gick och la oss vid 23, vaknade Dino. I panik. En mardröm kanske, men vem vet? När jag kom in i hans rum satt han upp i spjälsängen, precis som om han skakade galler. Han såg ut som en 19-årig kille, som rest till Thailand och hjälpt någon att bära resväskan. Över gränsen. Mest för att vara snäll, men även för att han skulle "få 10 papp för besväret". Nu har han fått veta att livstids fängelse väntar honom i Thailand.

Ja. Men man kan väl säga att han såg ut så. I grova drag.

Så nu har vi spenderat en 2 timmar och 30 minuter i vår säng. Lite go bebistid. En hel massa mys. Ungefär tjugo minuter med 14 kilo bebis ovanpå mig (som när han var liten bortsett från kilona). Nu fick han göra ett nytt försök i sin egen säng, och därför skriver jag detta inlägg. För att fördriva tiden, tills dess att jag är SÄKER på att han sover.

Fan. Jag blir alldeles rörd.

2011-12-04T22:43:00.001+01:00

Fyra örfilar senare stod jag i sal 2 på Friskvårdskompaniet, redo för en omgång Tabata. En av de värsta hittills skulle det visa sig! Svetten rann, mjölksyran sved och musklerna bara skakade. Det var en bra omgång, för jag orkade mer vikter - och klarade armhävningarna på tå.

Men det är segt att starta om igen. I fredags vart det avbokning, eftersom jag inte hade Dino-vakt. Idag kändes det som ett vägskäl, hade jag valt bort en till träning - hade jag kommit för långt ifrån vägen.

Och det hade varit svårt att hitta tillbaka.

Så TACK! Ni som peppar och stöttar och hejjar! Tack!

Tre timmar.

2011-12-04T14:32:00.001+01:00

Så länge vart det att sova idag. Inte för att tillfälle inte fanns, oh no. Men det går bara inte mer - jag är pigg. David fick åka iväg på ett litet ärende på morgonen, så jag och Dino lekte leken "sova på köksgolvet". Den går mest ut på att jag ligger på köksgolvet och dreglar, samtidigt som Dino hoppar på min rygg. Kul lek.

Men, vad jag egentligen skulle säga. Det är så jävla frestande att hoppa över träningen ikväll.

Örfila mig, eller något!

Nu är det minuter kvar på jobbhelgen.

2011-12-04T05:44:00.001+01:00

Snart är det dags att gå hem och sova. Göra det viktigaste...ni vet, ta chokladbiten ur kalendern och borsta tänderna.

Sedan blir det att knoppa in. Oh så skönt det ska bli.

One down, one to go.

2011-12-03T18:01:00.001+01:00

Är i mitten av natthelgen, och därför händer det inte så mycket upphetsande här i helgen. Jag bjuder istället på lite bilder tror jag, och sparar svamlandet till senare.

Julklappar.

2011-12-03T02:49:00.002+01:00

Förra året köpte vi en hel massa smygdyra julklappar till Dino. Ni vet, 300 kronor där...400 kronor där...349 där... Till slut vart det nog en hel massa kronor, och Dino förstod ju nog inte ens vad det var för saker. Därför bestämde vi i år att Dino skulle hellre få en större, lite dyrare sak - med lite wow-faktor.

Och jag kom på precis vad, en dag när jag och Dino var på Barnens hus. Dino fick syn på en rutschkana, och när han inte fick åka på den fick jag till slut bära det lilla skrikande knytet ut ur butiken. Människor log sådär överseende på vägen ut, och deras munnar rörde sig - men, jag hörde inget. (Däremot hörde jag en tjutande ton ungefär en vecka efteråt)

Vi kikade på Barnens, där hade dom en ranglig och plastig grej. Funderade istället på Toys R´Us, där dom hade en lika plastig och ranglig grej, men lite billigare. Hittade till slut denna på Lekmer.se, och jag kan se Dino framför mig på julafton när han får se den. "WOW!" kommer han att säga...

Nu drar jag snart på nattjobb, och lämnar den här lilla godsaken hemma.

2011-12-02T19:26:00.001+01:00

Våran vikarie har under dagen skickat mejl, där det stod ungefär: "Så skönt med en lugn fredagkväll, hemma med familjen. Det förtjänar du!" Behöver jag tillägga att hon är sugen på att jobba, riktigt sugen. Sedan när David kom hem började även han...

"Ska du verkligen fara? Kan du inte vara hemma? Då kan vi ha en myskväll!"

Så, behöver jag säga - att fara ikväll känns lite extra motigt. (Och det är förmodligen därför jag fortfarande sitter i mjukisbyxor, tovigt hår och alldeles ofixad. Dags att lägga på ett kol!)

Idag var första dagen i vår adventskalender.

2011-12-02T18:12:00.001+01:00

Eller egentligen var det ju igår, men då jobbade ju jag och missade det. Och som den ansvarsfulla mor jag är så jämnade jag ut det ändå, så att vi hamnade på dag två. Nam nam.

Det här är alltså första gången Dino får smaka något karra, han har ätit lite naturgodis ibland och popcorn. Men inte lördagsgodis, och det har vi inte tänkt börja med - riktigt än.

Han såg så fundersam ut, medans han sög på den där pyttiga chokladbiten. Och det var jättekul, i två minuter. Sedan började det gå upp för honom att det var EN om dagen. EN!

Bullshit, såg jag att han tänkte.

Igår hade jag fixat en julklapp! En!

2011-12-01T23:47:00.001+01:00

Två timmar på julklappskvällen - på solbacken - resulterade i en julklapp. Den allra första. Idag satt jag 30 minuter vid datorn, och hips vips hade jag fixat...8 julklappar till! Nätet is da shit! Särskilt när man bor såhär, med lååånga avstånd till bra affärer.

Jag fick en julklapp! Jag fick en!

2011-11-30T21:53:00.001+01:00

Ett Bodypump, och en bodycombat senare - fann jag mig själv irrandes på Solbacken för att hitta julklappar. Att handla alltså, men jag hittade även en! Eller rent tekniskt sett så fick jag ganska mycket hjälp att hitta en, men vem bryr sig? Ett sällskapsspel var det, inte för att jag skyndade mig ut i bilen för att riva av papperet. Inte jag. Det skulle jag aldrig!

Okej. Det gjorde jag. Jag kan inte ljuga för er.

Köpte i alla fall en julklapp, och en massa doftljus - och under tiden stank jag. Så nu blir det att "hit the shower".

Varför ändra ett vinnande koncept? Idag firar bloggen att det är bodycombatonsdag!

2011-11-30T13:17:00.000+01:00

Ni vet hur det ALLTID är lättare att säga saker man är dålig på?

2011-11-30T11:00:00.000+01:00

Jag är dålig på att ta emot beröm.

Jag vet det. Jag känner det. Och jag vill förändra det.

Varenda gång någon säger något snällt, blir jag vansinnigt generad. Jag rodnar, stammar fram ett "Nääääääääeee" och försöker säga något för att ta mig ner från någons piedestal, och på jorden igen. Jag vart omnämnd i en gullig kommentar, som min träningskompis lillasyster skrev. Jätterart var det. Gick in på Fejjan som vanligt, scrollade ner och läste mitt namn där. Sedan kunde jag inte kolla på mobilen - precis som att det var den som hade sagt något. Jag stängde ner allt, vek undan en liten bit av duken - och la telefonen under.

Lite gömd liksom.

Timmar senare tog jag fram den, och svarade henne. Då hade det liksom sjunkit in. Men under tiden är jag en rodnande, stammande kopia av mig själv - som flackar med blicken. Alla dom där gulliga och peppande kommentarerna är som bränsle för mig, men inte dom första timmarna.

Jag försöker lära mig att bara säga tack, istället för att försöka bevisa för personen varför dom har fel om mig.

Jag skulle vilja suga upp beröm som en svamp, men nu suger jag upp beröm som en genomsur svamp.

Men Anonym, jag tog verkligen inte illa upp!

2011-11-30T10:22:00.001+01:00

Jag tar nästan aldrig illa upp, på riktigt. Om man slår upp "easygoing" i ordboken är det nog en bild på mig bredvid. Dessutom menade jag verkligen att jag fullkomligen avskyr bloggar som tar trehundra år att ladda, eller helt enkelt inte fungerar som dom ska.

Så, tack, fortfarande. Och för att förtydliga - det anonym menade var ju kanske inte så mycket en gröt, som att texten hamnar ovanpå varann. (och det har jag faktiskt sett hända någon gång, men då laddade jag om och det löste sig) Så om det händer ofta för er, eller om bloggen får er att slita håret - örfila inlägget nedan!

Jag fick en kommentar...

2011-11-29T23:21:00.001+01:00

...från Anonym, som upplyste mig om att hon eller han hade lite svårt att läsa bloggen. Anonym sa att allt flöt ihop och blev till en gröt, och tänkte att jag kanske ville veta det! Och TACK, det ville jag.

För... 1. Jag hatar bloggar som inte funkar eller tar lång tid att ladda, mitt tålamod tar slut - och jag klickar upp en annan sida. 2. Jag vill ju att alla som vill läsa det här meningslösa skvallret ska få göra det.

Så, dags för felsökning. Är det fler som har det här bekymret? Jag har inte sett det själv när jag öppnat bloggen, då kanske ni också vill lämna en liten kommentar...eller bara tryck på "örfil" kanske? Jag måste liksom veta hur långt det här sträcker sig? Är det endast Anonym som är drabbad, eller är detta stort som ett al quaida-angrepp? Tar någon terroristgrupp på sig ansvaret? Vad äter Anonym till flingorna på morgonen? Är det mjölk har jag ett bekymmer, är det vodka har vi kanske lösningen? Ja jag vet inte - men en sak lovar jag.

Anonym?

Jag ska gå till botten med detta.

Så tack.

Åh, jag minns den här bilden och den här tiden. Han hade just börjat yla som en varg!

2011-11-29T13:29:00.001+01:00

Dino hjälper mig med hushållsarbete...

2011-11-29T09:30:00.001+01:00

Han har blivit så duktig! Här är från igår, då packade han diskmaskinen (med klossar) och sedan laddade han den även (med klossar också). Han dukade fram, och serverade sin gamla mor middag (en använd socka, i och för sig, men va tusan. Kunde varit värre. Kunde varit Donken-mat).

Han hjälper mig att elda (han bär fram vedträn - ett och ett - medans jag ligger på knäna och blåser på glöden). Han hjälper mig med tvätten. Och allt som oftast hjälper han mitt humör att hamna på topp!

Men tjenare vänner!

2011-11-28T23:08:00.001+01:00

Vad gör ni en kylig kväll som denna? Själv tar jag en snabb powerwalk med dunkande musik i öronen - för att försöka förtränga att det finns människor som stoppar i små rundkindade pojkar treårsåldern i en tvättmaskin. Och sedan startar den.

Om det hjälper? Inte mycket. Men kanske om jag vrider upp musiken lite, så att hjärnan liksom dunkar i takt till musiken. Då kanske.

Äntligen!

2011-11-28T20:28:00.001+01:00

Denna fördömda hosta!

2011-11-28T08:57:00.001+01:00

Jag somnade vid midnatt, och vaknade klockan 02 av en jättehostattack. Sedan avlöste dom varandra till klockan 5, då somnade jag om. Såhär har det varit många nätter nu, och på natten tänker jag alltid att jag ska ringa vårdcentralen. Men hur länge kan det hålla i sig, tänker jag sedan och på morgonen brukar det kännas överkomligt igen. Idag lessnade jag, och ringde vårdcentralen för att höra hur länge jag kan förvänta att dras med min nya, oönskade kompis.

Vissa har den där hostan i månader, blev svaret. Åh himmel vad jag bad om något för att slippa den. Jag tänkte mig kanske en natt, eller tre. Inte till januari typ! Men skönt, nu blir det Apoteket i afton.

Nu är det för övrigt ledigt igen, idag vankas det kanske lite mammafika. Och veckohandling, det är inte omöjligt att det blir lite bebissnusning. Dinos kompis Joona har ju blitt storebror, och det måste ju firas!

Jag gillar den här bilden!

2011-11-25T23:01:00.001+01:00

Och inte av de uppenbara anledningarna: att midjan är smal, byxorna är stora. Nej. Jag gillar den för, och det här är den stora förändringen med mig, att om man tittar på armarna ser man i dom där skuggorna att det faktiskt finns muskler. Jag behöver inte vara pinnsmal, eller jag behöver inte ha storlek small på kläder. Men jag vill att kroppen ska må bra, och vara stark. Och ORKA.

Idag har jag varit på bodypump och spinning, det kändes bra - även om kroppen inte riktigt känns på maxnivån efter alla förkylningar. Sedan har jag jobbat, och nu ska jag försöka varva ner - imorgon är det jobb 7-15. (Och jag har inte stigit upp för att jobba förmiddag på en evighet! GAH! Och Dino sover hos farmor och farfar, och jag saaaknar honom. Han har bakat pepparkakor idag på dagis, och för en sekund önskade jag att jag kunde skita i träning och jobb, och bara slå mig ner med honom. Istället vart jag en stressig morsa som snabbdumpade av sin son. DubbelGAH!)

Grannen tvättar bilen. Igen.

2011-11-24T19:58:00.001+01:00

Jag ska dräpa den jäveln. Det är säkert 4:e gången på en och en halv vecka. Nu säger ju inte jag att han INTE får tvätta sin bil hur mycket han vill. Han kanske har det tufft hemma, och det är lite terapi för han. Vad vet jag, jag dömer ingen. Men att tvätta en ren bil om och om och om igen...

Är det inte bättre att tvätta en smutsig bil? Säg en bil där smutsen är så ingrodd, att man inte ens kan skriva "tvätta mig" med fingret.

Dagsformen...

2011-11-24T11:47:00.001+01:00

...är lite sisådär. Jag kunde fasen inte sova inatt, vaknade ganska instant med ont i halsen och i ena örat. Låg och vred mig, steg till slut upp och hittade "mannen som talar med hundar" på tv:n, hittade även en kall pizzakant som raspade skönt i halsen och en isglass. Så inte led jag egentligen. På morgonsidan var jag i valet å kvalet om jag skulle ringa vårdcentralen. Beslutade mig istället för att gå till "vårdcentralen" utan telefontider, köer - alltså gå på Konsum och handla Alvedon. Torde funka på samma sätt.

Passar även på att slänga in en bild på helgens fynd! En större pall att ha leksaker i! Den lilla som står bredvid är den tidigare förvaringen, att packa den på kvällarna var lite som i Biggest Looser häromkvällen, när Arthur åt 35 respektabla chokladbitar i en tugga.

För er som inte ser Biggest Looser - sucks to be you. Nu får ni aldrig veta hur det är att packa våran lilla leksakslåda.

Bodycombatonsdag!

2011-11-23T10:28:00.000+01:00

Känslan är så stark, att det enda som hjälper är att titta på min sovande son.

2011-11-23T00:11:00.001+01:00

Jag läser på Facebook om någons son, som har fått en elakartad tumör. Mammahjärtat brister. För jag kan föreställa mig sorgen, och smärtan. Fortfarande känns Dino inte som min, han känns till låns.

Och jag är glad och tacksam för varenda minut med honom. Men samtidigt är han min drog, jag kommer aldrig få nog. Aldrig se hans leende nog mycket, aldrig höra honom nog mycket.

Aldrig känna hans doft nog mycket.

Jag tänker ofta på att världen är hotfull, och att vi är ganska sköra. Hur något skulle kunna drabba mitt lilla hjärta. När jag gör det är det som att strupen snörs ihop, diafragma paralyseras, hjärtat hoppar över ett slag och jag blir alldeles kall för en sekund.

Jag tror att det är kärlek, när den blir som mest överväldigande.

Och barn som förolyckas, eller drabbas av sjukdomar, påminner mig om en av de största anledningarna till varför jag tvekar inför att skaffa fler barn. OM något skulle hända Dino har jag gett mig själv löftet att jag ska flippa ur. Totalt. Jag vill inte ha ansvar för någon, inte behöva vara stark för någon. Bara helt förlora det. Jag tänker bli hon som en gång i tiden var vid sina sinnens fulla bruk, men numera skakar folk på huvudet åt henne. Eller bara försvinna.

Det är det löftet som brukar lossa upp strupen igen, få blodet att pulsera och värma mig.

Jag tror att det är kärlek också.

Dagens "biggest looser-moment"...

2011-11-22T22:09:00.001+01:00

Jag gick igenom lite kläder idag (Sarah, skynda dig hit!) och hittade bland annat dessa (oroa dig inte Sarah, det finns kläder som är myyycket mindre...) byxor. Dom hade jag innan jag vart gravid. INNAN!

Statusen här hemma.

2011-11-21T13:27:00.001+01:00

Det är måndag idag (tror jag...eller, jag är ganska säker). Här håller vi på att plocka fram julen, jag har just storstädat Dinos rum - nya gardiner, tvättat mattor och skurat golv. Samt plockat bort miljoner klossar. Jag älskar att få plocka fram alla julsaker, jag älskar smaklösheten! Jag tror jag är sådan egentligen, lite smaklös. Men det är bara en gång per år som det här minimalistiska får ge vika för total smaklöshet, och jag älskar det.

Förkylningen hänger kvar, för mig är det lite upp och ner. David säger att han snart känner sig kry, och Dino har åkt på en andra släng efter två dagisdagar förra veckan. Men, det gör inget. Vi är ju hemma och lediga. Dino som för övrigt ser ut som att han varit i ett krogslagsmål, när han ramlade och slog sig i sängen imorse. Men det är ingen fara, Mamma har pussat bort det.

Det pratas allt mer, men - har jag upptäckt - dom orden han kunde förut har nu fått ge vika för ett helt fantasispråk. Han pratar hela tiden, och ibland låter det som att han säger något - men för det mesta låter det som vietnamesiska.

Snön låter vänta på sig (inte som förra året)! Igår när jag kom ut från Friskvårds vart jag så glad, det snöade! Men på Villavägen regnade det istället, lite modfälld för en sekund - sedan åt jag en kludd pepparkaksdeg och det kändes bättre.

(Bild från månadsskiftet November/December förra året)

Så det här vart en alldeles svammlig och konstig uppdatering, men ändå just det - en uppdatering. Ibland glömmer jag som bort att faktiskt berätta läget, bland alla skämtsamma inlägg. Men oroa er inte, nästa inlägg kommer förmodligen handla om bh-storlekar. Ba så ni vet.

Julkorten är beställda, och nu har jag övergått till att knåpa ihop ett dagiscollage.

2011-11-20T23:12:00.001+01:00

Men det var inte det lättaste. Det finns ungefär 700 miljoner bilder på Dino, några på Kia och inte särskilt många på mig - eller David - utan att Dino är med. Hittills har jag hittat en bild på Kia. Check liksom. Men i processen hittar jag en massa kort jag aldrig tittat på ordentligt, som det här:

Nä. Back to business now.

Bloggen kan fortfarande inte uppdatera.

2011-11-19T22:23:00.001+01:00

För den funderar fortfarande över det där med julkort! Det, och sen är den lite mätt och dåsig. Och har träningsvärken from hell!

(but I don't mind - in fact I like it)

Men allra mest är det julkorten! Varför kan inte min unge sitta sådär vackert och le? Varför kan inte hunden stanna kvar? Varför har vi inte photoshop på datorn? Det där kommer att bli morgondagens bekymmer, för nu lägger jag mig!

Bloggen kan inte uppdatera. Bloggen är lite upptagen med att försöka få ett julkort.

2011-11-19T11:57:00.001+01:00

Jag veeeeet. Jag klagade förra året, men det var bara för att jag inte visste vad jag hade att vänta mig i år. Förra året satt Kia där hon skulle, och Dino satt...tja..där han blev satt. I år sitter Kia fortfarande - till viss del - där man sätter henne, men Dino! Han är i en slags mellanålder, han har all möjlighet att springa omkring - och den utnyttjar han, fast man kan inte bara ställa honom mot en tom vägg och säga "SMILE!".

Så därför undrar jag, märker någon om det inte är just mitt barn på bilden? Eller min hund? Kommer någon reagera? Jag googlade lite, och hittade dessa potentiella julkort:

Vad tror ni? Kommer det att funka? Ganska smart, om jag får säga det själv.

We couldnt all be fashionable...

2011-11-18T14:35:00.001+01:00

...since, some of us are clowns.

Äntligen får man helt öppet glädjas åt nyheten...

2011-11-18T11:09:00.001+01:00

...att vi ska bli fler i släkten! Jag ska nämligen bli moster igen, framåt sommaren. Det kommer bli...FANTASTISKT! (Här tänkte jag egentligen ha en bild på Hugge som bebbe, men alla dom verkar vara på "Backup-up-usb-minnet.)

Så dår får man snusa bebis igen, mysigt. Och vem vet? Kanske man själv blir bebissugen igen? Blir kanske en liten knodd våren 2013?

Ett offentligt brev, till min kära kropp.

2011-11-17T01:52:00.001+01:00

Jag förstår om du är lite putt på mig nu. Det gör jag.

För bara några dagar sedan var vi rörande överens om att jag borde ligga i soffan, och vila. Vi var hemma från jobbet.Vi var febriga, och googlade allt som slutade på inflammation eftersom hjärnan tänkte "det här kan inte vara en vanlig förkylning!". Så därför förstår jag om du fick en chock, när jag liksom tryckte plattan i botten. Och gick från vila, till nattjobb, till träning. Så kändes det i alla fall idag - när jag packade träningsväskan, efter att ha sovit fyra timmar.

Men jag tror du kommer att tacka mig sedan.

Och tacka er läsare, vill jag göra! Tack för alla virtuella örfilar! Fortsätt gärna örfila inlägget nedan, för imorgon är det dags för Tabata nämligen. Träningen gick fantastiskt bra, jag var lite tveksam i början - var jag vid mina sinnens fulla bruk? Förmodligen inte, men det där var precis vad jag behövde...

Jag fattar det nu. Jag fattar.

2011-11-16T03:11:00.001+01:00

Jag har aldrig någonsin förstått människor som slutar med träningen, när dom kommit över den här smärtgränsen. De som har varit väldans aktiva, men slutat.

Sedan jag började träna har jag gjort uppehåll en vecka, en gång. Det var enbart plågsamt. Och det gör det här uppehållet till det längsta någonsin, det är tio dagar. När första sju dagarna var hemska, så kan jag liksom förstå det nu. Man får mycket tid, slappar lite i soffan när Dino lagt sig. Hinner slö-se en massa tv-serier man inte skulle brytt sig om annars (för GUDS skull, jag såg OPRAH häromdagen!) och bara allmänt vila upp sig.

Jag säger inte att det blivit motigt än att ta upp träningen. Det säger jag inte. Men jag kan förstå hur det kan bli motigt - snabbare än man tror är man där. Så. Nu har jag en önskan...

...ge mig en virtuell örfil.

Skicka en örfil i kommentarsfältet, eller ännu bättre! Jag gör om en av knapparna till en "örfils-knapp" så kan ni trycka på den, och så kommer jag känna mig bitchslappad. Snälla.

(Imorgon är det äntligen dags för den heliga bodycombaten, lungor eller inte)

Endast tomten är vaken.

2011-11-14T23:16:00.001+01:00

Och jag då. Dagen artade sig riktigt bra, vi skippade handling och allt annat på schemat - istället fick Dino sova tills han vaknade. Och nu har han kryat på sig lite till! Det bådar gott inför dagis på onsdag.

Just efter middagen fick (tack Steve Jobs, nu ändrade just iphonen "fuck" till "fick") vi trevligt besök. Nästan så att man skulle ha sprättat ett paket gevalia (om vi hade ett). Helt allvarligt, så var det världens finaste besök - av en fin familj, och av en fin vän! Den enda i sitt slag... Du är en inspirationskälla för mig, du vet det va!? Och jag är så glad att se dig skina igen, som du förtjänar att vara.

Och sen har jag försökt göra julkort, jag tänkte fuska och ta ett kort från förra året...men jag kuuuunde inte. Så imorgon blir det ut (på den otroligt julstämnings-inspirerande bakgården) för att försöka få ett bra kort.

Så i slutändan, ännu en toppendag. precis som de flesta dagar, mer eller mindre.

Har man inget bra att säga, är det lika bra att hålla tyst. (Eller bildbomba)

2011-11-14T12:55:00.001+01:00

Ett litet inlägg i väntan på Herr Blund.

2011-11-14T00:50:00.001+01:00

Jasi, då var denna helg slut. Jag kan tycka att det är lite skönt eftersom den - helt ärligt - inte varit på topp. Nu är jag ledig i två dagar till innan det är dags för nattjobb, något som jag INTE tänker missa. Då får man stjäla julmaten på Maxi, eller jaga domherrar eller så.

Dino har varit lite piggare idag. Han sov 14 timmar natten som var, och sedan var det som om ett ljus tändes i ögonen på honom. Han skojade, skrattade och dansade - kort sagt, så spelade han ut hela sitt register. Skönt! Sedan sov han även fyra timmar över lunch, och det gjorde ju inte saken sämre.

Min förkylning känns också bättre, jag tror inte jag känt mig febrig på hela dagen. Nu lider jag mest av att inte ha några bihålor, huvudet känns som att det ska sprängas. Fast inte om jag böjer mig mot golvet. Då känns det som att huvudet ligger på E4:an, bredvid det står det en fyndig tomat och säger "kom nu ketchup, så går vi". Annars är det bra. Och David verkar också vara på bättringsvägen, blir bra.

Nä nu ni, John Blund står irriterat och knackar på klockan. Dags att stänga ögonen.

Idag lånar Dino bloggen, för att säga Grattis Pappsen!

2011-11-13T19:48:00.001+01:00

Lycka är att hitta en massa klossar gömda i sängen, när man ska lägga sig! Bus!

2011-11-12T22:54:00.001+01:00

Inget jobb idag.

2011-11-12T19:45:00.001+01:00

Men nu är det ju i alla fall hopp om liv! Vi har ätit kinamat, och vi har lite godis. Och snart börjar det film på Canal+, Dino sover nog snart och det kan han behöva.

Det är verkligen hopp om liv alltså.

Tränande Dinomamma vs. Icketränande Dinomamma

2011-11-11T20:30:00.001+01:00

Dino har energi för oss båda idag, tur det. Fast han har lagt den på hyss - inte så mycket tur det. Först hittade han igen saltkaret, hällde ut hela på golvet och soffan. Numera när man går barfota genom vardagsrummet liknar fötterna något man skulle få serverat som sidedish till en McBurger på McDonalds. Jag tror dom skulle kunna kallas McFeets. Sedan åt han gröt, jag eldade så han skulle kunna ta sig ett bad. Ur badet gjorde han en nakenfis-fint, och smet ifrån mig. Uppskattat. Fångade in honom i tidigare nämnda saltfyllda vardagsrum. Hittade en alldeles nytvättad pymme, och en ren blöja - sedan myste vi ett tag framför teven. Bara välling kvar innan sängdags, så jag lämnade honom för att göra välling. Med tio sekunder kvar hör jag hur han öppnar toadörren, och när jag kommer in i badrummet ser man bara siluetten av en badande Dino.

När jag inte fått träna: Dino häller ut salt. Jag muttrar, hämtar bestämt hans stol - ger han en uppläxning om att sådär får man inte göra. Dammsuger, men inte särskilt glatt. Dino smiter från badet. Jag jagar ifatt honom med en handduk och drömmer dagdrömmar om silvertejp. Dino kliver i badet igen. Jag tittar bara på den badande, i pyjamas, pojken. Drabbas av en känsla av uppgivenhet, och försöker klura ut i vilken ände jag ska börja. Kommer inte på det, för jag blir bara LESS!

Med en liten gnutta träning: Dino häller ut salt. Jag säger Nej, nej och skrattar säkert. Sedan fixar jag det. Dino smiter ur badet. Jag skrattar och jagar honom några extra varv, för jag vet att han älskar det. Dino kliver i badet igen. Jag hittar honom och försöker se sträng ut, men bubblar av skratt - för han var ju så söt! Sedan fixar jag biffen!

Jag måste träna snart igen, för allas våran skull. Förstå vilken skillnad det gör...

Man kan inte undgå att känna sig lite ditsatt ibland.

2011-11-11T18:06:00.001+01:00

Dino, den lille filuren, hade en mycket lustig grej på gång förut. När man var ute med honom, på offentliga ställen, ni vet som ett fik eller Ica Maxi. Till...

(Och ungefär här vart det en ofrivillig paus. Dino, som hade varit misstänkt tyst i flera minuter, stod och hällde ut mängder med vit substans på soffan. "tror du att det är Stureplan det här?" frågade jag honom, fast det var salt han höll på med. Jag tog det med en nypa salt (haha) och dammsög upp det. Klart.)

Ja, vart var jag. Just ja. Sommarens stora grej. När man var ute bland folk, så brukade han titta upp på alla människor som passerade. Fukta rådjursögonen, och säga "Mamma?". Ni vet sådär frågande, som att han letade sin mamma och jag bara var en crazy lady som hade kidnappat honom. Nu har han lärt sig säga "Aj". Han kan ställa sig mitt i rummet, helt själv och skrika "AJ AJ AJ". Ironiskt nog lärde han sig det när jag sa aj, efter att han bitit mig i tummen. Det kanske verkar kul nu, men inte riktigt lika roligt när Du får fira jul i något fosterhem. I´m just saying.

I övrigt då. Nä, det händer inte mycket. Vi är alla försnylda och jag beskyller BVC-sköterskan för det här. Jag vet inte hur, men jag är rätt säker på att hon har med det att göra. Jag minns inte vad hon vaccinerade Dino mot sist, påssjukan, rabies, mässlingen eller fula gubbar som springer runt i mässingen. Hur som, har det smittat oss alla. Det rinner ur lillgubbens näsa och ögon, och han längtar till förskolan. Men är glad ändå, för det mesta.

Vilket föräldraämne han är.

2011-11-11T10:34:00.001+01:00

Först skjutsade han dockan. Sedan en flodhäst. Och när jag kom in igen var det dockan återigen.

Det är en sån här dag - för oss båda.

2011-11-11T08:59:00.001+01:00

Innan jag ställer in en fredagsträning, så är det illa! Och nu är det nära...

Och dessutom är det här min jobbarhelg. Hmm.

Imorgon blir det VAB igen, och det var nog lika tur det.

2011-11-10T23:08:00.001+01:00

Igår hade jag höga förhoppningar om dagis på fredag, men de har nu suddats ut. Det skedde ungefär ett par timmar efter att vi kom hem från mammafikat (ett mycket gripande sådant) och jag tittade ner på mitt underverk. Det rann ur ögonen. Det rann ur näsan. Och igår var han ändå pigg, samma idag på förmiddagen. Men. Anyways. Någon timme efter att jag ringt och meddelat jobbet dom goda nyheterna, då kände jag. En tryckande bomullsaktig känsla i huvudet. Problem att svälja, och sensationen att hela ens huvud är en stor kompakt plastboll utan några som helst håligheter. Ni vet, man trycker på sidan av näsan - och hipps, vipps gör det ont i öronen.

Fan.

Det var nog för det bästa ändå.

Så nu går jag och sover, bara så ni vet.

Torsdagmorgon, och nog förstår jag att ni sitter på nålar.

2011-11-10T09:59:00.001+01:00

Fast istället för att undra över eventuella sandlådekonflikter med at-läkare, på onsdagsbodycombaten...hehe. Ja, att det istället undras över gårdagens föräldramöte. Frågor som "skötte hon sig?" "skämtade hon?" har säkert poppat upp i huvudet.

Ja, är svaret. Det började ju i och för sig lite dåligt, min plats i soffan var precis i hörnet - och när alla andra föräldrar satt snyggt och prydligt, så nådde jag inte ner till golvet. Det var typ en halvmeter kvar, och jag kände mig fem år gammal. Men därifrån vart det bättre, och när vi kom till presentationen och jag fick säga att Dino är min son - ja, då var jag så stolt att jag hade kunnat spricka!

Men inga skämt. Jo jädrar, jag hade ett par på lager - men inte ett enda undslapp mina läppar. Det finns kanske hopp för mig med?

Dagen D. Och ingen combat ikväll.

2011-11-09T12:02:00.001+01:00

Inga shorts. Ingen Celsius. Och inga endorfinkickar och supersvettningar.

Istället måste jag vara hel och ren. Vårdad, och framför allt: tänka innan jag talar. Inga "tough love" skämt om barnuppfostran, inga skämt som kan potentiellt leda fram till en orosanmälan hos sociala. Kort och gott, inga skämt över huvudtaget. (för att vara på säkra sidan!)

Det är föräldramöte på förskolan. Wish me luck...

Nu är kidnappningsrisken i topp! KOD RÖD!

2011-11-08T22:23:00.001+01:00

Hittade denna mössa på stan, inte bara är den varm men den har även stickade horn på huvudet! Och Dino var så söt att jag ville bara ta en liten tugga av honom!!!

Lindex, och den kostade...okej...WHO I'm a kidding. Jag kollade aldrig vad den kostade, jag bara hivade fram kortet, drog det som om jag stod i öknen och försökte köpa vatten. Stampade otåligt, och rev av alla lappar för att kunna placera skönheten på godsaken.

Men runt en hundring.

Och sedan var vi på genus igen. (Och det enda jag tänker är, hur ids folk?)

2011-11-08T17:00:00.000+01:00

Det ska tänkas på kläder. På hur man hälsar på barn. Vilka lekar man leker, hur man busar...men åh. Jag kan verkligen inte se att jag hade gjort något annorlunda om Dino hade fötts och varit en Dolfina.

När jag klär Dino, så är det i kläder jag gillar. Och dom är dessutom otäckt, snarlika mina egna. Ni vet - som ett gammalt par, på en camping i matchande träningsoveraller. Men gör det hans kläder till killkläder? Eller tjejkläder? Eller, om får jag föreslå, varför inte bara sluta bry sig och istället kalla dom snygga kläder? (I mitt huvud at least)

Genus är bra i skolan. Eller på ställen där jag inte kan vara med, och visa Dino att det där är inget att bry sig om. Jag vill att Dolfina skulle ha hörts lika mycket i en skolklass, som Dino kanske eller kanske inte kommer att göra. Jag vill att han ska kämpa om jobb, på samma villkor som dom som inte har förärats med en snopp. Jag vill att han ska leka snälla lekar, bara för att jag själv gillar snälla lekar. Det är väl för tusan jag som ska uppfostra, med mina ideal? Inte resten av världen - som tycks ha hängt upp sig på kläder och hälsningsfraser!

För vilket spån vill stå så varje morgon som vuxen? "Men åh, jag skulle vilja ha dom här baggybyxorna idag, men jag undrar vad folk får för bild av mig?" Eller "jag skulle verkligen vilja ha den här rosa tröjan men vilka signaler sänder jag ut då?" Jag vill att Dino som vuxen ska tänka "Nu tar jag på mig precis vad jag vill, och skiter i vad andra tycker och tänker!"

För om man ständigt och jämt ser genusbekymmer i de små sakerna, blir det ju problem där dom inte finns. Dino kommer att titta på andra som har killkläder, titta på Mamma som har killkläder - men uppenbarligen är en tjej.Titta på sig själv och tänka "är det här killkläder, eller tjejkläder? sedan kommer han förmodligen bli störd och utveckla homosexuella tendenser (vilket inte gör mig något egentligen, så länge han inte drivs dit av en genusdiskussion om KLÄDER!)

Förstått?

Måste sluta skämta sådär, måste, måste. Men imorgon får det bli.

2011-11-08T13:40:00.002+01:00

Och jag vet vad någon kommer att säga "men du jobbar du knappt något! Du är ju ledig så mycket!" Bla bla bla. Och...

...ja det är väl sant. Men uppenbarligen är det ju ÄNDÅ för mycket. Right?

Nu tycker jag det får vara nog med det mörka, trista, gråa.

2011-11-08T12:12:00.000+01:00

Bilderna är från den 22:a Oktober förra året - då hade just första snön fallit.