torsdag, september 30, 2010

Just hemkommen från mammafika!

Och jag är lite besviken på mig själv. Vi hade ju lovat varandra att vi skulle leta reda på lite recept och byta. Och är det något jag kan så är det enkel mat (jag kan då banne mig inte svår...). Men jag glömde det. Så nu sitter jag här istället och kollar igenom min skattgömma (typ 8 recept) och försöker besluta vilka jag ska ta med till nästa gång.


Ja. Jag tror att om jag bara var lite bättre på att laga mat, kunde detta bli en matblogg. Men. Om jag bara var lite bättre på att sjunga kunde jag ju vinna idol. Och om jag var bara lite snyggare kunde jag ju bli fotomodell i paris. Eller skaffa en nakenblogg. Men, det är bara att drömma vidare. Om, om, om...



(Min ryssröra, som mer ser ut som...kräks...)


Nä. Dags att fixa middag här hemma. Idag blir det ugnsrostad fläskfilé, med ugnsstekta potatisklyftor, svamp stekt i vitlök och en tomat och vitlöks-sås till. Till det dricker vi ett utsökt årgångsvin, med tända ljus emellan oss.


Fast egentligen blir det: Torr fläskfile eftersom den är stekt till vansinne, köpta potatisklyftor - förmodligen brända lite...hur svårt ska det vara att hålla reda på en klocka? Vi skiter i svampen. Och såsen har någon tant som heter Karin döpt till "Karins specialsås" - det hörs ju hur töntig den är. Till det dricker vi kranvatten, med tända glödlampor emellan oss. Men ja, smaklig måltid till er med.

Over and out.

Jag kom. Jag såg. Jag slogs. Jag segrade...inte direkt.

Men kul var det. Och jag har en stark misstanke om att det kommer att göra ont imorgon när jag ska kliva upp ur sängen. Det bara känns så. Helt utan anledning.



Jag tänkte faktiskt göra kväll nu. Imorgon är det BVC tidigt, tidigt. Ja. Eller typ tio. Och sedan blir det sedvanligt mammafika. Jag tror att det kan vara dags för lilleman att ta sprutor imorgon - fast jag vet inte säkert. Jag har skickligt nog undvikit att tänka på det. Och OM det skulle vara imorgon - då är både jag och Dino oförberedda. Det är bäst så. Nä. Sängen. Nu. Innan jag somnar över tangentbordet. Sov gott.

onsdag, september 29, 2010

Tycker inte om när man skrivit inlägg, som bara försvinner. Vart tar dom vägen?

Inte för att det var ett inlägg som kandiderade till pulitzer-priset direkt. Men ändå. Jag skulle bara berätta att jag kunde förstå hur Lilleman ändå kunde rymmas i magen. Såg igår hur det måste ha gått till. När han sov i sittern.




Nu ska jag och handla, och sedan träna. Längtar, det gör jag.

Over and out.

Här kommer listan med mina drömyrken. Och jag har varit noga med att ta med varenda ett - ska det vara dröm så ska det.

Jag skulle vilja arbeta som...

...filmöversättare. Det händer ganska ofta att jag ser filmer, och tycker att dom översatt tokigt. Jag har alltid gillat språk, och jag tror att jag på allvar skulle kunna passa för det.

...florist. Jag må vara kass på att odla saker, och mina gröna fingrar verkar vara täckta av vad som närmast skulle kunna kallas blommornas mjältbrand. Men. Ge mig dom färdigodlade - och kanske skulle jag kunna göra en snygg bukett av det.

...affärsbiträde. I en klädaffär. Hänga fram nya kläder, ja och allt annat. Gärna Lindex, om jag var på typ JC eller liknande skulle jag känna mig så nedrans gammal. Kanske barnens hus?

...konditor. Jag skulle vilja göra sådana där vansinniga tårtor, färgglada med en massa detaljrika figurer. Allt skulle gå att äta, och vara supermumsigt.

...djurskötare. På en stor djurpark. Tänk dig själv att få mata sjölejon och vanliga lejon, på en och samma dag.

...polis. Vet inte varför, men detta är en tanke som legat och gnagt i bakhuvudet till och från. Den kommer fram då och då, och jag brukar fantisera lite om att söka in - men sedan försvinner den. Kanske, kanske inte.

...rockstjärna. Den ultimata drömmen. I den står jag framför massorna, medans dom skriker och vill ha mer! Höra mer! Ja. I den drömmen kan jag även sjunga OCH spela gitarr. Vissa drömmar är kanske bäst att ha just som det - drömmar.

...hundar. Jag skulle vilja jobba med hundar, på ett eller annat sätt.

När jag var liten ville jag bli:

...lastbilschaufför. Jag såg framför mig hur jag körde land och rike runt, och lyssnade på musik. Med en hund.

...läkare. Jag hade nog sett lite för mycket "doktorn kan komma".

Det finns nog fler, och alldeles säkert ska jag behålla listan på min mobil. Vem vet när just det jobbet med J passerar genom huvudet. Jag har just tittat på Whale Wars - och kanske mest av allt vill jag hitta något att brinna för, som dom gör. Jag tror kanske att jag brinner för mitt jobb jag ju faktiskt har - men jag minns inte riktigt. Har ju inte varit där på 9 månader? Och det verkar mest vara tungt där nu. Men brinner jag för det? Jag vet inte. Men innan jag gör något förhastat - som att utbilda mig, köpa ett konditori eller skaffa ett skivkontrakt på lösa grunder - har jag tänkt ta reda på det.

Over and out.

tisdag, september 28, 2010

Lyllos mig och Dino idag.


Jag vet inte vad vi har gjort för att förtjäna en sådan här dag. Först var jag och Dino och fikade med Jenny. Väldigt trevligt var det! Och som om det inte var nog med sällskapet, så fick jag en superfin kokbok av henne. Nu kan jag äntligen imponera på Elsa med mina bakkunskaper! Tack för det!

Och när jag sedan träffade min syster fick Dino så fina bokstäver till sitt rum. Jag tror att han tänkt sätta upp dom på den tråkiga, vuxna byrån han har. Vilken omtänksam moster han har!
Så. Jag tror att idag är en sådan dag när man blir lite överväldigad av hur snälla folk är. Och alla dessa vänliga människor jag har runt omkring mig. Tack för det.
Over and out.

Vet ni. Jag.borde.verkligen.inte.sitta.här.just.nu.

Men jag gör ju uppenbarligen det ändå. Även fast jag ska träffa Jenny på stigs om 1 timme och 34 minuter. Jag har inte kommit mig ur sovarkläderna än, och sitter här i Davids pumatröja (jädrar vad busted jag är nu. Ja älskling, jag lånade din tröja när du for till jobbet...) och Dino är inte bättre. Han ligger nedanför i sin dinopyjamas. Och kanske skriver jag detta här - för att själv stressa på mig lite.

Ja. Inte ett särskilt givande inlägg. Sedan senaste fikadejten på Stigs med Lina (hängde jackan din kvar förresten, på ytterdörren?) så började vi prata om yrken. Jag har nu sedan dess gjort en lista på drömyrken. Jag har den på mobilen, och till och med mitt i natten när jag kommit på något har jag slängt mig på den för att skriva ner. Jag tänkte visa er den sen idag. Den är...genomtänkt...typ.

Nu nu ska jag sätta fart. Bara en timma och 28 minuter kvar nu. Ha en bra dag alla.

måndag, september 27, 2010

Vi behöver ett större fårskinn.

Lilleman kränger lite hit, lite dit. Och vips! Så har han krängt sig ner på golvet! Så, vars finns skinnen efter dom riktigt överviktiga fåren? Jag snackar Biggest Looser får här.

Nu måste vi göra oss klara här. Dags för mammacore igen!


söndag, september 26, 2010

Jag vet att ni funderar över HUR det gick på babysimmet. Jamen. Det sket sig.

Jag kunde inte sången. Och Dino var inte särskilt importerad, impregnerad och inte heller imponerad. Men vi hade kul ändå - och det var varmt och skönt.

Efteråt hade jag tänkt ta med mig Dino till hans farmor och farfar. Dom är ju alltid så gulliga och bjuder dit oss på middag och så. Nu kände jag att det var faktiskt dags att fara, bara för att det är trevligt. Och inte bara för att det bjuds mat.

Ja. Fast sedan hann hon ringa och bjuda in oss till...ja...ni kan gissa det. Middag. Hon är snäll min svärmor.

Dino skötte sig, men jag funderar. Ikväll när han skulle gå och sova, var han extremt mammig. Han var nöjd när jag var där. Men så fort jag klev utanför dörren vart han superledsen. Jag testade några gånger att hoppa fram och tillbaka, och hade jag bara haft en kaviartub eller ett kinderägg i handen hade det kunnat vara en reklamfilm. Fast sen satte jag mig där och läste - länge, länge. Och då ordnade det sig.

Over and out.

Såhär trött vart Dino av att ha besök igår. Man kan inte tro det på bilderna, men 10 minuter efter detta, vaknade han och tänkte: GRÖT!



Imorgon är det babysim - och det är en sak som oroar mig.

Ni kanske trodde att det var att visa upp sig i badkläder - men där hade ni fel. Det finns en mycket mer ångestladdad del av badet. Sången. I slutet sjunger vi nämligen en sång. Och Dinos mamma verkar vara den enda som inte kan den.



En liten båt, blir ofta våt om magen när det stänker.
En liten båt, blir ofta våt om magen när det stänker.
Jag undrar vad den tänker?
Den tänker att i böljan blå, där simmar små små fiskar.
Den tänker att i böljan blå där simmar små små fiskar.
Jag undrar vad dom viskar?
Dom viskar att det finns en skatt, långt ner på havets botten.
Dom viskar att det finns en skatt, långt ner på havets botten.
Jag undrar vem som fått den?
Så går den egentligen. Men när jag sjunger den låter det lite mer såhär...
En liten båt, na na na naaaa na naaa naa na naaanaaa...stäääääänker
En liten båt...na na na naaaa naa na na naaaa naa...äääääänker.
Ja...mummel mummel...tääääääänker....
...
Ja. Och så fortsätter det. Men nu har jag hårdpluggat, imorgon kommer den att sitta. Dino kommer att titta förundrat på mig, med sina stora bruna ögon och tänka: WOW! Det är jag övertygad om...
Vi har för övrigt haft en toppendag. Och dessutom haft trevligt besök på kvällen, och sen hann vi göra allt på vår to-do-list. Och lite till. Sen var jag så smart på stan - som hade lånat Davids bil så att Dino kunde sitta fram med mig (jag tror aldrig jag varit så glad för bristande säkerhet tidigare! Ingen airbag! Yeah!). Men tog ingen vagn med mig. Det vart tungt och tröttsamt, och när jag kom tillbaka till bilen igen hade min vänstra arm domnat bort. Och jag höll på att ge Dino bilnyckeln istället för nappen. Men imorgon kommer jag ha värsta Schwarzenegger-musklerna på tidigare nämnda arm.
Over and out.

lördag, september 25, 2010

Han hade egentligen en jättebra anledning till varför han skulle vända sig till magen - i babysittern...

...fast till hans egen förtvivlan glömde han bort det. Och insåg istället det prekära i att ligga åt fel håll i babysittern - som en annan ostkrok.



Over and out.

Dagens to-do-list.

1. Klä på oss. Tusan. Känns tungt.
2. Klippa Dinos klor. Det var som att kelas med ett rivjärn imorse.
3. Åka in till stan, stjäla Davids bil! Yeah!
4. HANDLA LÖRDAGSGODIS!
5. Hitta en ny bok att läsa under Dino-nattningarna. OBS: inget i stil med Jurtjyrkogården, du vill att det ska vara en mysig stund.
6. Skita i att laga middag, och äta en subba istället.
7. HA MYSKVÄLL!

Lördagsmyskvällarna är the shit. Fredagar tycker jag är så överskattade - det är aldrig något bra på tv. Och har man dessutom jobbat hela veckan är man trött (inte för att jag har det...) Men lördagar...mmm...

Måste ta itu med punkt nummer 1 nu. Eller? Någon som märker om jag har min rosarandiga pymme på stan?

Over and out.

fredag, september 24, 2010

Nu måste jag bara få berätta, ja nästan skryta, men jag kan inte låta bli. Jag är så glad!

Ikväll sprang jag nämligen 5 km, utan att stanna. Ja. Om man inte räknar för att knyta ena skosnöret - men det tror jag inte att jag gör. Det var ju mer en säkerhetsrisk jag var tvungen ta itu med. Men. Hur som helst. Jag tror aldrig jag gjort det tidigare, inte utan att stanna och gå någon gång. Det är ju både glädjande och tragiskt, att jag NU ska ha min livs form. Fast mer glädjande.


Over and out.

NU har vi fredagsmys!


Jag och Dino ska äta en middag med tända ljus. Han får lite rotfruktspure till huvudrätt och sedan aprikospure till efterrätt. Själv ska jag äta kyckling, lite pommes, en massa sallad och hemmagjord tzatsiki. Egentligen skulle Herr Nilsson gjort oss sällskap men han är på gymmet och kommer säkert snart. Till detta ska vi dricka en årgångscola, ja...inte Dino, han dricker årgångsvatten.
Smaklig måltid!

torsdag, september 23, 2010

Dagens i-landsproblem: våran soptunna är full. Och den töms inte förrän på torsdag. Nästa torsdag!!


Det. Och ja, att facebook inte fungerar. Nu märker jag av mitt facebookberoende. Jobbigt. Men, i en perfekt värld så funkar det imorgon - jag får ta igen det då. Jag håller just på att boka mitt mammacore-pass till på måndag. Men det är lite som att mammacore är som en tråkig make man varit gift med länge. Body Combat å andra sidan. En riktig förälskelse, plötsligt och häftigt. Och jag längtar redan till på onsdag.
Förutom att svamla vid datorn har vi fikat idag. Dino har använt gåstolen i köket, och har upprepade gånger kraschat den i diskmaskinen. Vi har gjort ICA osäkert på vägen hem från fikat...och... jag vet inte vad mer. Tror jag ska inta sängen. Varannat ord jag skriver blir tokigt (såhär såg det ut innan jag ändrade: "Varannnat rod jag skriver bril tokigt...") Som något slags trötthetsdyslexi. Sov gott alla.
Over and out.

Jag börjar vara virrigare än virrigast. Undrar var det beror på?

Jag glömde mina badkläder på babysimmet, första gången. Andra gången tog jag igen dom, men när jag skulle iväg sist hade jag hunnit lägga bort dom.

När jag gick ut genom dörren hos Malin efter att ha mammafikat förra torsdagen, berättade jag just om att jag alltid glömmer saker. Kom hem. Upptäckte att jag glömt jackan (och plånboka) där. For på hundkurs, åkte sedan och hämtade jackan. For på kalas dagen efter - och glömde jackan där (tror jag, Ida? Har jag min jacka hos er?).

Och nu hade jag glömt bort att det är mammafika idag. Och något mer. Jag har glömt något mer. Men jag vet inte vad. Jag vet bara att det var något viktigt den 23:e. Och jag var rätt säker på att det var BVC. Men. Det är typ två veckor bort. Något annat är det...(måste börja använda min kalender...)

Och jag for igår. Måste bara berätta det. Jag testade Body Combat. Och det var så roligt, och jobbigt. Hade en nära döden upplevelse, tittade då på klockan och den var 8 minuter över 7. Men jag längtar redan till nästa gång!

Over and out.

onsdag, september 22, 2010

I vanliga fall hade jag nog stannat hemma, men idag tänker jag inte göra det.

Min träningskompis Marie skrev just och berättade och hon var snuvig och inte kunde följa med på kvällens Body Combat- pass. NO. Tänkte jag. Det är första gången jag ska dit, och genast tänkte jag att jag inte kunde fara. Skulle JAG fara själv? Skulle inte tro det. Det är inte särskilt allmänt känt, men jag har världens sämsta koordination. Att se på mig köra typ aerobics, är som att se en kille köra aerobics. Eller ett får. Ja ni fattar. Och sedan blir jag super-duper-röd i ansiktet. (Rodnar väldigt lätt även...) Och sen tycker jag alltid att jag har fulast kläder, borde ha vägt mindre. Jag oroar mig för att jag inte ska hitta rätt. För att vi kanske ska sparra mot varandra - och alla andra kommer att känna någon, men inte jag.
Men jag har verkligen sett fram emot det. Så jag bestämde mig just för att det där var gamla Sara som oroade sig. Den nya Sara klarade av att föda fram en klump på 4,6 kg utan bedövning. Då borde hon klara av att fara på det där passet. Så jag ska banne mig fara, och om nu någon mot all förmodan skulle skratta. Varsågod. Alltid roar man någon!


tisdag, september 21, 2010

Dagens i-landsproblem.

T-9. Behöver jag säga något mer. Jag ville skriva "försprång", men nä. Det ordet var för svårt - men "Forssbög". Det finns.

Over and out.

Hur kommer det sig att halvnyttigt aldrig är riktigt smaskigt?

Ikväll trodde jag att jag hade lyckats. Jag menar, den såg ju så god ut. Men där tog alla likheter med en riktigt smaskig dessert slut. Dessutom hade chokladpajen en underlig smak av citron. Det var den enda honungen vi hade hemma... (Och nej. Jag begriper inte varför mellanbilden blir sådär. I datorn är den åt rätt håll. Men om du vrider på huvudet. Vänta. Nä. Lite till. Kom igen. Lite till. Sådär. Scrolla ner nu.)


Men snygg var den. Fast vad hjälper det. Nu är det jag som tänder ett mini-bok-bål på bakgården. "Smala desserter" kommer vara det första som brinner.
Over and out.

måndag, september 20, 2010

En himla underlig dag, har ni varit med om sådana?

Allt var som vanligt. Jag och Dino ilade till mammacore, denna gång. Blir bodycombat på onsdag - och jag är hur taggad som helst. Dom gjorde det just på Biggest Looser, och det såg riktigt roligt ut. Ja. Just ja. Mammacore. Dino gjorde kalas i brallan. Men han var glad ändå. När vi kom hem öppnade jag posten, och såg ett brev från Alltele. Ett "tack för din beställning"-brev, med fel adress. Helt säker på att brevet kommit fel, ringde jag till dem. Men nä. Det fanns en beställning på Davids personnummer - på ett internet, 100 mbit/s. Fast det skulle kopplas in på en adress på sjungande. Jag intygade att vi INTE hade beställt något, att vi redan hade internet. Och att vi för tusan inte ens varit in på deras hemsida. Numret som personen angett var inget jag någonsin hade hört - och till slut förstod även Alltele att något var riktigt tokigt.

Nu är min fråga till dig, dumma bedragare. Tror du att jag bara skulle kasta med ditt internet i räknings-högen? Låta dig njuta av ditt 100 mbit/s bredband - medan jag sitter här med vårat trådlösa modem i handen. Hängandes från stolen, så långt sladden når, för att få någon slags täckning. Men aldrig. Oh aldrig.
Over and out.

Jag hade egentligen inte tänkt skriva här. Och egentligen har jag inte tid heller.


Men sen när har det stoppat mig tidigare? Jag borde verkligen skaffa mig begrepp om tid.


Igår var en riktigt usel dag. Uslare än uslast. Urusel. Det vart stressigt med badet. Någon "lånade" Dinos fina bilhandduk utan att lämna igen den. Under tiden vi var i badet, så när vi klev upp fanns det ingen varm handduk att linda in sig i. SD blev ett riksdagsparti. Och sedan - den största personliga tragedin; jag råkade tappa Dinos snutte i toalettstolen. Det var bara en sådan dag igår. En dag, när man EN gång tappar greppet om en snutte. Eftersom man håller i sin son som kissat igenom kläderna. Och den enda gången skyndar sig toalettstolen in under.
Så inte konstigt när natten kom, att jag somnade med ett leende på läpparna. Ny dag.
(Fast det var mycket trevligt också. Dino älskade badet till exempel. Vi fick middag hos mina svärföräldrar, och min svärfar försökte plantera ideer om biobesök och stadsturer. Och nämnde bara i förbifarten att dom skulle kunna ta hand om Dino. Det är lustigt det där. Jag blir alltid orolig att lämpa över honom för mycket. Vill inte utnyttja när dom är så snälla. Men dom verkar tycka att dom får sköta för lite! Ja. Jag känner redan att tanken på ett biobesök och middag börjat gro.)
Over and out.

söndag, september 19, 2010

Var det verkligen 5 månader sedan vi låg på BB med en nykläckt liten Dino?

...Ja, det verkar inte bättre.


5 månader!

Nu har vi röstat, men detta är ju ingen slags politikblogg.

Så vi behöver väl inte säga hur. Men jag kan säga att Dino hemskt gärna vill ha lägre dagisavgift. Och han tror att det kommer att behövas fler lärare på mindre barn, när han börjar ränna omkring där. Och att mor hans har så halvtaskig lön hursomhelst, så någon 0,0000001 procents sänkning blir inte mycket inte.

Syns det att vi är släkt eller? Tänk. 5 månader idag. Grattis på 5-månadersdagen. Lillebubben.

Over and out.

Nu har jag förstått varför man tappar så mycket hår när man fått barn.

Och det är inte bara stressen över att ha en annan människa som är totalt beroende av en. Nä. Imorse när jag vaknade, kände jag hur någon låg och ryckte hårstrån av mig. Ett i taget. Och om jag ansträngde mig, kunde jag nästan höra ett sådant där ljud - som i tecknade serier. Ding. Ding. Boing. Svårt att minnas att du har varit såhär liten. Och bara låg och sov lugnt bredvid mig.


Idag ska jag och lilleman gå och rösta. Gör det ni också, kom ihåg.

Over and out.

lördag, september 18, 2010

Klockan 9 imorse begav vi oss iväg mot Pingstkyrkan. Jag och Marie.

Och det var inte för en gudstjänst om ni trodde det. Där fanns det nämligen en massa galna kvinnor som härjade. Kvinnor som ryckte och slet i kläder, leksaker och inredningen. Dino särskilt. Han slet i gardinerna, tänkte väl kanske att dom var snygga - och att han ville ha dom på rummet. Vad vet jag. Men snygga var dom då rakt av inte. Det var 311 grader över celcius därinne, och jag tror att en resa till jordens mittpunkt hade känts kylig i jämförelse.



Du hälsade, men det verkade som om jag inte låtsades se dig? Ledsen. Jag såg dig nog verkligen inte. Det var all svett som rann ner i ögonen. Vet ni att det svider förresten.



I alla fall. Dino följde med, och det var ett styrketräningspass i sig. En liten kasse på ena armen, och en stor bebis på andra. Vissa tittade på orutinerade mig, medlidsamt och sa: "Ja, jaaaaaag lämnade bebisen hemma första gången jag var på klädbytardag". Men jahaja. Jag visste inte att det var okej att lämna en 5 månaders bebis hemma ensam, men då hade jag ju gjort det. Nästa gång lämnar jag honom hemma. Kan ju han kanske göra sig en kopp varm choklad och titta på Bolibompa.



Om jag hittade något? Ja. Även jag lyckades norpa åt mig några plagg. Efter att ha smygit upp bakom tanter med enorma svettlökar som frenetiskt sliter i kläder. Norpat en body där. Smygit under armen för att ta en byxa. Ja. Vad gör man inte för sin söta son?



Men det var ju faktiskt riktigt roligt, särskilt att fynda. Men jag har nog inte riktigt psyket för det där - är alldeles för mesig.



Det vart:
3 par byxor.
4 stycken bodys.
1 myspysdress.
2 stycken tjockare tröjor.
1 dreggellapp.
4 stycken haklappar.
9 par sockar.
3 par stickade tjocksockar. (eftersom Dinos mamma inte kan sticka...)
1 par vantar, som någon kan få om dom vill ha dom. Jag trodde det var sockar...
Allt för 200 kr lite drygt.
Over and out.

fredag, september 17, 2010

Sara Clason är facebookskadad. Förmodligen för livet.

Det och kanske lite bloggskadad också. Jag kom just på att jag nog tänker i statusuppdateringar.







Vad sysslade man med innan man var tungen hålla reda på vad folk gör varenda sekund? Ja. Inte vet jag. Tittade på TV. Läste böcker. Var social.
Den manliga delen av familjen Nilsson/Clason sover nu och snusar. Kisen är sympati-uppe med mig, kanske hoppas hon också lite på att få något gott. Jag tror att jag ska slå igång en film, och bara njuta. Framförallt ska jag inte läsa mer Jurtjyrkogården ikväll. Jag är alldeles för lättskrämd, och har alldeles för bra fantasi.
Men mest framförallt ska jag längta till imorgon, jag ska:
Göra Bures klädbytardag osäker. Och är det otäckt där, är det himla nära att gråtandes springa hem för att någon elak mamma ryckt kläder ur händerna på mig.
Fira min kära syster som fyllt år. Måste hitta en kartong som är 2x3,4 meter och har lufthål innan dess.
Äta middag på Subway med David och Dino. Mmmmm. Oooooops. Där vart det visst dreggel på tangentbordet.
Förmodligen se en film, men viktigast av allt! Äta lördagsgodiset som legat och mognat till sig, som ett gott årgångsvin (ända sedan i torsdags!).

Så alla ni därute. Fundera nu. Är ni kanske också facebookberoende? Mejla, och vi kan starta en stödgrupp tillsammans. Ja. Och rösta. Glöm inte bort det. Blank om ni så vill, bara ni gör det.
Over and out.

Catrine. Så här ligger landet!

Min mejl kan inte skicka bilderna. Inte som filer, då blir dom för stora och inte som foton. Då är det någon grejj jag inte kan installera - och datorn säger bara: följande active-x kontroll blahahblaha... Eller något liknande. Så jag lägger dom här istället. Då kan du bara högerklicka och trycka spara. För er som undrar kan jag berätta att Mira här är en urtjusig Tervueren. (Och nej jag var inte tvungen googla för att kunna stava det. Vilken anklagelse!) (Jaha. Du trodde inte det, förrän jag skrev så där.) (Ja. Men tro vad du vill då...hrpmmmf...) Hon är inte särskilt gammal, och redan en stjärna. Och modell. En duktig modell. Tänk bara om jag var lite mer Bingo Rimér.

Och kram på dig, förstås.

Over and out.

torsdag, september 16, 2010

Har egentligen inte så mycket att skriva. Idag har jag fikat...det är en moders hårda liv det.

Fast jag har ju i och för sig sprungit på stan även. Och handlat lördagsgodis i förväg (viktigt!). Och busat upp Dino, så han skrattade och skrattade. Sedan har jag ju hunnit iväg på hundkurs (Kia skötte sig väl inte väldans bra, men vad gör det...hon är glad igen!). Och tömt blöjhinken (okej snart! Jag samlar fortfarande kraft för det...). Men mest har jag nog fikat.

Over and out.

Tänker ni någonsin på hur regn kan vara dåligt för någon, men himmelriket för en annan?

Ikväll när jag skulle köra hem från hundkursen regnade det. Mycket. Men i bilen var det varmt, torrt och mysigt. Bandit spelade de tre mest önskade metallica låtarna, och under tiden jag sjöng (läs: skrek) med i låtarna kände jag mig märkbart harmonisk. Jag släppte foten lite från gaspedalen och kände lugnet.


Here I am, on the road again.

Here I am, up on that stage.

There I go, playin´star again.

There I go, turn the page...


Over and out.

Jag är så glad att min söta syster har börjat blogga - nu har jag något att läsa till frukosten igen!

Här hittar ni Idas fina blogg.

Jag såg kungarna av Tylösand igår. Och kände mig gammal:

När killen visade sin lille soldat i Tv. Jag både rodnade och hurvades.

Att det fanns en tjej som kallade sig för Miss Cami. Borde kanske hellre varit Big Miss Tejk.

När snoppkillen frågade den där tjejen om hon var TVUNGEN gifta sig med någon av dem. Vem? Och hon svarade han. För att hon gillade hans personlighet. Hallå? Det är nog samma sak som att hon inte tyckte du var snygg.

...Och ändå såg jag bara programmet i 5 minuter. Nu förstår jag hur gammlen känner sig.

Fika idag. För ovanlighetens skull.

Over and out.

onsdag, september 15, 2010

Egentligen skulle jag visa er min nya fina klädkammare. Men ingen bild jag tog gjorde den rättvisa...men va tusan. Dom får komma med ändå...

Man ser inte hur fantastiskt varmt och härligt ljuset är därnere. Och vilken underbar plats det är. En av mina många favoritstunder är när jag får gå ner dit, när dom andra somnat och tvätta och hänga upp den rena tvätten. Och lyssna lite på musik. Måste ju även visa hallen. Den är ju omtapetserad och ommöblerad i äkta Ernst-stil. Nu kan man sitta på bänken och knåda tårna mot golvet. Mot det hårda klickgolvet.



Dino sov förresten som en stock inatt i sitt rum. Han vaknade inte ens när Kia råkade bli instängd därinne på morgonkvisten och mycket lyhört lät mig veta det.
Jag sitter uppe och har en av dessa smultronstunder som är så viktiga. Hade egentligen tänkt slå igång en film - men klockan börjar vara rätt mycket nu. Har suttit på Spotify och lyssnat på lite musik från min ungdom. Hade flera år när jag varje natt lyssnade på Lifehouse när jag skulle somna. Är så van att somna till den skivan att jag känner ögonlocken bli tunga bara jag tänker på den.
Over and out.

Wohoo! Jag är ung! På morgonen kommer det att ligga drivor med antirynkkrämer runt vårt hus. Because i don´t need them.

Det kallar jag ett riktigt parti. Dom inte bara ringer runt till sina tankspridda väljare, och påminner dom om att rösta. Dom smickrar dom även samtidigt. Det är skills det. Så rösta rödgrönt om ni vill känna er unga. Typ.



Och till den allvarliga sidan. Jag kan förstå hur det kan kännas tungt att gå och rösta på söndag. Jag är själv rätt så lat, och kan väl koppla ihop hur man hellre pillar lite navelludd eller petar bort den där köttbiten som fastnade i tänderna förra allhelgona. Ibland kan det kanske kännas som att man inte kan påverka hur som helst - eller att man bara inte känner sig nog insatt för att kunna göra en rättvis bedömning.
Men nu kommer en viktig påpekan. Hur du än tänker rösta på söndag, rösta. För det finns det lilla oroväckande partiet Sverigedemokraterna - och varje röst man lägger på ett annat parti. Gör en röst på dem, lite mindre värd. Så gå för guds skull och rösta.
Jag tänker göra det. För vem vet. En vacker dag kanske jag, eller Dino måste fly till ett annat land. Man vet ju aldrig hur framtiden ser ut. Hur kan vi neka människor sådant som vi kanske själv skulle kunna behöva i framtiden? Vars skulle vi ta vägen då?
Over and out.

Kan datorer ha dåliga dagar? För i så fall har våran det.

Det går så långsamt. Och egentligen vill jag inte blogga utan bilder - tycker att det blir oestetiskt (vet inte ens om det är ett ord, men jag menar "inte snyggt"). Så om jag skulle ladda upp en bild. Som jag skulle vilja. Så skulle jag förmodligen vara 46 år innan den var färdig. Till och med nu skriver den en.bokstav.i.taget.

Idag är det min fina systers födelsedag. Man kan inte tro det, för hon är en sådan som kommer vara evigt ung och snygg. Men hon blir äldre. Grattis! Jag kom att tänka på en grejj med åldrande. Jag tror på något sätt att det hör ihop med bananer. Ju yngre man är, desto äldre ska bananerna vara. När jag var liten ville jag bara äta bruna bananer. Nu gillar jag dom alldeles gula, utan bruna fläckar. Min pappa han gillar dom gröna. Så det kommer förmodligen bli så.

För utom att fundera över helt ovärdsliga ting, har vi idag:

Flyttat över Dinos säng till hans rum. Han och hans far har inte direkt samma dygnsrytm. Och även om det rent geografiskt bara var cirkus 2,4 meter - känns det i mammahjärtat som om han flyttat hemifrån. Längtar tills jag får hämta över honom till vår säng imorgon.

Varit på hundkurs. Fastän Kia bara halvskötte sig - gjorde det inget alls. Det känns som att vi har hittat igen varandra. Kia är glad här hemma igen, och klok. Hon är klok. Dino gillar henne, och Kia tycker Dino är en skojsig pajsare. Och i mattehjärtat blir jag alldeles varm när jag tänker på vilken underbar barnhund hon är.

Och haft träningsvärk. Funderar fortfarande om denna misshandel kan vara ett beställningsjobb av den jugoslaviska maffian - det kan inte bara vara mammacore...

Over and out.

söndag, september 12, 2010

Statisitik generellt, men vad folk har googlat för att komma hit framför allt.


En del saker är rätt förståeliga. Rent utav uppenbara skulle man kunna säga. Är lite road av att Google tycker att vi är en "nudist-family". Och jag tycker synd om den stackare som har bestämt sig för att kontakta Beroendeenheten, googlar det, och kommer hit. Det, om något skulle väl kunna motivera ett fortsatt missbruk.
Men.
Det bästa tycker jag är den person som sitter hemma. Så sur. Så bitter. Så otroligt sugen på att googla "saker som var bättre förr". Får man upp en lista då typ? 1. Ungdomar var mer artiga. 2. Även om dom inte var det, dog dom tidigt i kolare. 3. Det fanns mycket mindre tv-kanaler, alltså var man mindre kräsen.... Eller liknande. Sedan kan den personen sitta och nicka, och känna igen sig samtidigt som han eller hon surt muttrar. Och så kanske det känns bättre efter? Ja, vad vet jag. Jag tycker att det är ganska bra NU. Och är spänd på vad framtiden har åt mig.
Over and out.

Ja. Då var det snart dags för babysim igen. I det ruskiga vädret, längtar jag verkligen till den varma bassängen!

Möts vi där?

Han ser så stor ut när han har jeans och huvtröjor. Därför älskar jag blå pymmar med inbyggda tossor - då blir han min lilla bebbe igen.

Undrar om dom görs i vuxenstorlekar? Då kan han alltid vara min bebis. Min stackars mobbade bebis i och för sig, men ändå.

Just nu ligger han och sussar sött. Och kanske drömmer han om underverk, kanske om babysimmet imorgon. Jag vet att jag kommer att drömma om babysimmet. Jag var så nöjd sist, att fastän det kändes som att min hjärna var jello - så hade jag kommit ihåg allt. Tills jag kom hem och upptäckte att badkläderna var borta. Så förhoppningsvis finns dom i en "kvarglömt-låda" imorgon. Eller så kommer ni att se typ 12 st mammor och pappor kommar utspringade ur Eddahallen vid 14.30 imorgon. Skrikandes. Sedan kommer förmodligen larmet att gå. Polisen kommer att komma med den lilla bussen och dom stora vapnen. Och jag kommer att stå ensam kvar inne i relaxavdelningen - och undra över vad som hände. Naken. Jag kommer att stå där naken. (Så håll tummarna för badkläderna.)

Over and out.

lördag, september 11, 2010

Jag brukar ju inte gnälla särskilt ofta, men nu funderar jag på att börja. Jag kanske ska kalla denna del "dagens i-landsproblem"?


På hundkursen i torsdags så pratade jag med en annan hundägare. På något sätt kom vi in på Ica Maxi, och jag berättade förtroligt att deras familjeparkeringar var anledningen till varför jag skaffat barn. Nu kan ju sannhetsgraden i detta diskuteras, men vad jag vet är sant, är att jag aldrig någonsin innan jag fått barn använt en av dessa. Never ever. Han frågade mig om det var jag som hade skickat in en insändare till Norran och gnällt? Jag sa att det inte var det, och fnyste åt att folk har tid med sådant.

Men igår. När jag skulle och handla. Alla familjeparkeringar upptagna - men rakt tvärsöver finns det en parkering. Trixar in mig där, och innan jag fått ut bilbarnstolen - har det kommit minst tre gamlingar (ursäkta mig, jag menar skit-gamla människor...) som alla tar varsin bil från en familjeparkering och far.

Och då kommer jag på mig själv med att vilja skriva en insändare. För det här är MIN tid i livet att få ha en familjeparkering. Jag kommer inte och slaggar i deras säng på boendet. Jag snyltar inte till mig gratis lunch av hemtjänsten. Jag försöker varken övertyga personalen på badet eller chauffören på bussen att jag är över 65 och därmed borde få rabatt.

Så det här kan låta som ett hot. Och det är det också. Låt bli min parkering. Även om du är 120 år räknas du bara som en. Och om du - skit-gamla-person - inte lämnar min parkering ifred kommer du snart hitta mig hemma i din säng, ätandes din mat. Alternativt så ska jag ha hemtjänst också, så kan dom städa åt mig...

Ja. Så detta kanske inte är bättre än en insändare. Men what the heck. Jag tror inte Norran hade publicerat denna ändå. Eller, kanske skulle jag testa...?
Over and out.

Hundkurs igår. Och vi skämde ju inte ut oss, förutom att Kia osade av skamliga förslag till alla hanhundar.


Catrine hade kvällen till ära gjort lite olika stationer, och vi fick en egen "Kia-station". Mycket nyttigt var det, med bara en massa roliga övningar. Och jag tror att det hjälpte både mig och henne - att vara lite roliga. Kia var alldeles knäckt när vi kom hem, och idag har jag varit en bättre matte än på länge.

Vi fick dessutom ta med oss lappen hem, så nu blir det hårdträning för både matte och Dorfen.




Dino var ju som sagt hos farmor sin. Och idag ringde gammelfarmor Elsa och tackade(!) för att dom hade fått ta hand om honom. Alla parter nöjda skulle man kunna säga.
Som ni märker blir det mest bara svammel. Idag har varit en vanlig, skönt tråkig dag - med en massa fredagsmys på slutet. Ungefär samma som jag skriver om MINST en gång i veckan. Så. Bläddra bara tillbaka en bit, så refererar jag till gamla inlägg.
Over and out.